Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - Annorstädes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mutata res est; aliter loquuntur; alius
(hominis) hominum sermo nunc est; tänka
a. än förr sententiam mutasse; aliter
sentire; det slog a. ut än wi förmodat res
praeter (nostram) exspectationem cecidit.
Annorstädes: alibi; alio loco; alia parte;
a. hän aliorsus, in aliam partem; a. ifrån
aliunde.
Annotera, Annotation se Anteckna,
Anmärka.
Annbok: carpīnus.
Anomali: anomalia (i grammatisk men.,
Varro de l. l.); aberratio a regula.
Anonym: a. skrift liber sine nomine,
sine auctore (vulgatus); a. författare
(scriptor incertus, incerti nominis); scriptor
non nominatus, non nuncupatus (ignotus).
Anor: majores; majorum imagines;
uppräkna sina a. majores numerare; leda
(härleda, räkna) sina a. från ngn originem
nobilitatis suae ducere ab aliquo; alqm
nobilitatis suae auctorem habere (C. de Fin.);
stemma repetere ab aliquo, Mt.; en slägt
med många (gamla) a. vetus nobilitas, gens
antiquae nobilitatis; räkna gamla a. ex
gente vetusta esse; en man med a. homo
nobilis; en man utan a. homo ignobilis,
novus; homo per se notus, nulla
commendatione majorum.
Anordna: 1. collocare, disponere,
componere (= uppställa i ordning; i denna
betydelse brukas rättare det enkla verbet ordna;
jfr nedan); ordinare, instituere (omnia),
constituere (sacra, gudstjensten,
religionswäsendet); designare, describere; curare
(i allm. = ombesörja); a. delarne af ett
föredrag disponere (jfr Förordna). — 2.
anordna en utbetalning curare; perscribere;
se Utanordna.
Anordning: collocatio (jfr Anordna);
dispositio (i ett föredrag - est rerum
inventarum in ordinem collocatio);
designatio (librorum in bibliotheca; totius
operis - werldens betraktad såsom en
byggnad); descriptio (= planritning, -läggning);
ordinatio (Pn. ep.).
Anpart = hwars och ens del: pars,
portio; se Andel.
Anrop: 1. = lystringsrop (wer da?):
inclamatio. — 2. = anropande, åkallande:
invocatio.
Anropa: 1. = ropa an: inclamare alicui
och alqm. — 2. = anropa om hjelp, åkalla:
invocare (vocare, poet.), implorare deum,
auxilium alicujus, fidem alicujus.
Anropande: 1. (jfr Anrop 1): inclamatio.
— 2. invocatio, imploratio.
Anrycka: (utom i part. præs. wanligen
rycka an): pedem, gressum, signa inferre;
infestis signis (aggredi) accedere,
appropinquare; instare.
Anryckande: accessus, appropinquatio
hostis; spörja, frukta fiendens a. hostem
accedere l. instare comperire, hostem
instantem timere.
Anrätta: 1. a. mat, en rätt = laga:
coquere, condire (miscere, temperare); =
framsätta apponere (in patinis o. s. w.); a.
en måltid coenam, convivium parare,
apparare (convivium opipare, (C. de Off.
III. § 58); exornare (convivium, Sa. Jug.
c. 85); instruere (epulas, L.; mensam;
penum struere, Vg.). — 2. i
hwardagsspråket l. gammaldags = anordna, tillställa,
anställa.
Anrättning: 1. matens a. conditio;
appositio. — 2. konkret: det som anrättas,
rätterna och hwad dertill hörer: apparatus
(magnifici, Persici); paratus; - cibus,
victus, mensa, coena; enkel, simpel a. cibus
parabilis, victus tenuis; mensa brevis,
coena brevis (Hor.); öfwerflödiga a-r coena
copiosa, (dubia), abundantissima (jfr
apparatus), epulae profusae (C.).
Ans: cultus (corporis - victus et c.
kroppens uppehälle och a. -; agri, vitis);
cultura (agri; animi); curatio (corporis);
språkets a. perpolitio, expolitio.
Ansa: 1.: curare (corpus), colere
(corpus - mera = putsa, smycka; vitem, agrum);
polire, expolire, perpolire (agrum polire,
Varr.; pumice frontem libelli po., exp.;
sermonem, orationem perpolire; ett
ansadt, wårdadt språk oratio polita, accurata).
Ansats: 1. a. wid springande: impetus,
conatus, conamen; med en stark, wäldig a.
magno, vehementi impetu (L. I. cap. 25);
magno conamine, Ov.; taga a. impetum
capere, conatum capere (L. III. 5, 6);
conamen sumere (saliendi ab aliqua re),
Lucr. — 2. drift till ngt, anlag, begynnelse:
impetus; conatus; semen, initium;
indoles, proclivitas (om ordens synonymi jfr
Anlag). — 3. = anfall af en sjukdom l. en
känsla: impetus morbi, Pn.; (hafwa en a.
af wälgörenhet: benignitate uti repentino
quodam, quasi vento, impetu animi
incitatum); repentinus motus animi,
repentina vis morbi; (i en a. af förtwiflan
repentina desperatione motus).
Anse: 1. (föråldradt) anse så l. så =
betrakta, bedöma, mot ngt hysa en känsla l.
iakttaga ett förhållande: a. med gunstiga ögon
benignis oculis, aequis oculis (animo)
aspicere aliquid; med wälbehag a. probare;
boni consulere; a. med wördnad colere,
revereri; a. med förakt contemnere. — 2.
a. ngt för ngt, anse ngt wara så l. så:
putare, existimare, (i aktivum) ducere, (wanl.
i pass.) habere (alqm bonum virum
existimare; nihil mali Scipioni accidisse
puto); censere (der det är fråga om att
pröfwa rätt l. skäligt, derför wanl. i fråga om
officiella yttranden, äfwen med ut, ne och
med inf. præs.: censeo Carthaginem esse
delendam; delubra in urbibus esse
censeo, C.); reri; judicari; anses videri.
Ansedd (part. till Anse i betydelsen 1):
1. relativt: wäl a. probatus, spectatus;
wara wäl a. bene audire; wara wäl a. ss.
talare bonum oratorem existimari; illa a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
