Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - Bryggare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bryggare: cerevisiarius. -geri: officina
cerevisiaria.
Brylling: sobrinus.
Bryn: = rand: ora: wattnets b. summa
aqua (mento summam aquam attingens
enectus siti Tantalus); skogens b. ora
silvae (L.); österns, westerns b. extrema
orientis, occidentis ora (wanligare är ordet i
sammansättningar: wattenbryn, jordbryn o. d.).
I. Bryna (af brun): frigĕre (igni),
torrere (igni, sole); exurere.
II. Bryna (af bryne): acuere, exacuere
(cote); in cote subigere.
Bryne, Brynsten: cos, coticula.
Brynja: lorica (conserta hamis).
Bryta, v. tr.: I. eg.: 1. ensamt: frangere,
infringere (synon. bräcka, knäcka); rumpere
(syn. spränga); = wika complicare; b. arm,
hals, ben o. d. brachium frangere (C. de
Or. II. § 253), digitos infringere,
confringere; rumpere crus; b. ett bref epistolam
resignare (enligt Romarnes sätt att försegla
heter det lösa bref; jfr C. Catil. III. § 10:
tabellas proferri jussimus: linum
incidimus; vincula epistolae solvere, epistolae
signum detrahere, N.); b. en blomma
frangere (Hor.); decerpere, carpere florem;
b. ett papper complicare; b. en häst (= såra,
skafwa) laedere; b. wågorna fluctūs frangit
(C.), repellit saxum (hiems oppositis
pumicibus debilitat mare, Hor.); b. (= bryta
upp) sten lapides caedere, excidere,
effodere; b. (= spränga) sig (dat.) wäg viam
rumpere (L.), viam vi facere, aperire (fit
via vi: rumpunt aditus, Vg.); b. ljuset
refringere, Pn.; repercutere, Vg.; b. lin
linum (frangere et) tundere stupario
malleo, Pn. H. N. XIX. 1. 3; b. fiendernes linie
rumpere hostium aciem (L.). — 2. i (oäkta)
sammansättning med prepositioner; b. af
defringere; praefringere, infringere; b.
benet, halsen af sig = ensamt bryta, se 1; b. ned
diruere, destruere, demoliri; b. sönder, i tu
confringere, comminuere, diffringere,
dirumpere; b. upp effringere, refringere
(claustra, portas); b. upp munnen på ngn
os (dentes) vi diducere, dimovere; b. ut
rumpere, excidere (lapides), evellere
(dentes). — II. oeg.: 1. b. ngns anfall, ngns
krafter: frangere, infringere impetum;
repellere, reprimere impetum; refringere vim
fluminis (Cs.); b. ngns krafter frangere
alqm l. vires alicujus (Laelius Viriathum
fregit et comminuit, C.; frangit et attollit
vires in milite causa, Ppt.); b. ngns mod
frangere animum alicujus l. alqm
(contumelia non fregit, sed erexit, N.);
imminuere, comminuere vires, animum
alicujus; rumpere (non rupit humanis
consiliis fati necessitatem, L.); bruten röst
fracta, infracta vox. — 2. = besegra:
frangere (frangi, non flecti pertinaciam);
vincere, superare, opprimere, reprimere; b.
ngns motstånd vincere, superare, pellere
resistentem; ”motgång bryts af wiljan” res
adversae, rerum difficultates constantia
superantur; hans ord bröt sinnen impulit
animos (ignavos); victa tandem pertinacia
est. — 3. = afbryta, upphäfwa: b. tystnaden
rumpere silentium; b. laget primum abire
e concilio l. conventu, conventum
dirimere; b. en förbindelse societatem dirimere,
deserere; ab alicujus amicitia, usu,
familiaritate recedere; abalienari ab alqo. —
4. = förbryta sig emot; ej hålla; swika:
perrumpere (leges), rumpere (foedus, fidem);
violare (legem; foedus; jus amicitiae); b.
sitt ord fidem fallere (fidem frangere, Acc.
ap. C.); b. sitt löfte promissum migrare,
non praestare l. reddere; non stare
promisso; b. sin ed jusjurandum violare,
negligere; contra j. facere. — 5. b. ngt (blott
med pronominala objekt, en innehållets
ackusativ, sådan som t. ex.: id, quod violatum
est, officiis compensare, C. de Off. II. §
68); peccare, delinquere (hwad forntid bröt,
kan framtid än försona quod peccarunt acta
tempora, ventura corrigent). — 6. särsk.
märkas wissa bildliga uttryck: b. isen moram,
cunctationem, dubitationem rumpere
(abjicere); ambages mittere, aperire (T.);
initium facere; nu är isen bruten (emellan
oss) jamjam sublatum est, quidquid nos
dividebat; b. en lans med ngn descendere
in certamen cum alqo; certare cum alqo;
b. stafwen öfwer ngn plane damnare,
(condemnare), improbare alqm; omnino
inutilem, ad nullam rem utilem judicare
alqm; asperius judicare de alqo; b. sig
(dat.) sin egen wäg, sjelf sin wäg viam sibi
ipsum facere, aperire; (omissa imitatione
majorum) suum quoddam institutum
sequi (C.).
Bryta, v. intr.: 1. absolut l. med tonwigt
på sjelfwa verbet: a. bryta l. bryta emot ngt:
peccare (”ho kan märka, hur ofta han
bryter?”); peccare in alqm (mot ngn), in alqo
genere (i ngt hänseende); violare (legem,
jus amicitiae; foedus mot fördragets
bestämmelser); rumpere (jus; legem);
perrumpere (leges, C.); jfr Bryta tr. II. —
b. b. med ngn ab alqo abalienari, ab
alicujus amicitia discedere, se removere;
amicitiam, societatem renuntiare alicui;
inimicitias, simultatem suscipere cum
alqo; b. med sina föregåenden, med sitt
förflutna lif pristinam vitae consuetudinem
mutare; b. med traditionen morem a
majoribus traditum solvere, (mutare),
penitus amittere (C. de Off. II. § 27). — c. b.
på ett språk: balbutire sermone alqo;
corrumpere, peregrinā barbariā infuscare
sermonem; bruten latin corruptus sermo
latinus. — 2. med hufwudtonwigt på en
omedelbart efterföljande preposition l.
predikatsnomen: a. b. af (i samtal l. i ett
förhållande l. en werksamhet): abrumpere,
interrumpere sermonem, usum (umgänge);
incīdere sermonem; repente desinere,
desistere. — b. b. fram: prorumpere (in
hostem; audacia, vitia); erumpere (ignis ex
Aetna; furor; risus repente, C.); dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
