Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E - Egen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
negligere; det war hans e., min e. skuld
ipsius, meā ipsius culpā factum est; hwars
och ens lycka är hans eget werk, hwar och en
är sin e. lyckas smed sui cuique mores
fingunt fortunam hominibus; wara sin e. herre
sui juris esse; (nulli parere, nulli
subjectum esse); taga af sitt eget de suo
sumere; för e. räkning (del) begär jag, han
intet mihi, ipsi nihil posco, poscit; för e.
del har jag allt skäl att wara nöjd ipse
nihil habeo, quod querar; eget beröm luktar
illa deforme est de se ipsum praedicare
[sällsynt och poetiskt är i denna betydelse
proprius (i mots. till alienus); aliena negotia
curo excussus propriis, Hor.]. — b. särsk.
märkes egen ss. bestämning till
slägtskapsbenämningar: sin e. bror frater germanus;
e. fader i motsats till stjuf- l. fosterfar pater
naturalis (verus) l., der vitricus står i
uttrycklig motsats, blott pater; han skonade ej
ens sin e. son, sin e. hustru ne filio quidem,
ne uxori quidem pepercit. — 2. egen =
som ngn har för sig sjelf, ej gemensam med
andra, i allm. proprius; mots. communis:
a. faktiskt (på yttre sätt) egen: proprius;
suus cujusque; privatus (ngns enskilde, mots.
communis, publicus); peculiaris (någres,
hwarje särskild); privus: gifwa ngn, (hafwa)
ngt till arf och eget proprium dare,
tradere alicui (habere) alqd (proprium est,
quod quis librā mercatur et aere, Hor.);
hwar och en får sitt eget af det, som af
naturen warit gemensamt suum cujusque fit
eorum, quae naturā fuerant communia
(C. de Off. I. § 21; ibdm § 20: communibus
uti pro communibus, privatis ut suis);
derom har jag skrifwit en e. bok haec
peculiari libro persecutus sum; hwar och en
hade sitt egna rum suum quisque et quasi
peculiare cubiculum habitabant; [jfr vos,
tribuni, velut peculiarem rempublicam -
edert egna, särskilda samhälle - plebem
fecistis, L.; timor incutitur aut ex ipsorum
periculis aut ex communibus. Interior
est ille proprius (egne, som hyses för egen
del, personlige), sed hic quoque communis
ad eandem est similitudinem
perducendus, C. de Or. II. § 209]. — b. på ett inre
sätt, för ngn egen = egendomlig, utmärkande:
proprius alicujus; suus (mots. communis,
universus): admodum tenenda sunt sua
cuique, non vitiosa, sed tamen propria -
ut contra universam naturam nihil
contendamus, eā tamen conservata propriam
naturam sequamur: - id enim maxime
quemque decet, quod est cujusque
maxime suum, C. de Off. I. § 110. 113; med
den honom egna älskwärdheten - summā, quae
ejus propria fuit, qua insignis fuit,
suavitate. — 3. = egen i sitt slag, owanlig,
utsökt, besynnerlig: mirus, novus; insignis,
(rarus), singularis, exquisitus; (mirus)
quidam; det war en e. historia (det war
eget) mira, nova narras; det fosterländska har
ett eget behag, utöfwar på oss en e.
dragningskraft mira quaedam est rerum
domesticarum dulcedo (jfr C. de Or. I. §
193: mira quaedam est in cognoscendo -
jure patrio - suavitas et delectatio -
juridikens studium har ett eget behag och
intresse; ibdm § 122: fuit mirificus quidam
in Crasso pudor); han har en e. förmåga att
berätta exquisita quaedam in eo est
sermonis, narrandi festivitas; en e. menniska
homo morosus, subdifficilis.
Egenartad: (sällsynt) = Egen 3.
Egendom: 1. (yttre) egendom i allm.: res
(rem quaerere, profundere, augere); res
familiaris (rem f-m tueri, curare); mea,
tua, sua, nostra, vestra (neutr. pl.; omnia
mea mecum porto); bona, fortunae (bona
i mots. till possessio besittning, C. de Off.
II. § 81); fäderneärfd e. patrimonium. —
2. lös e.: quae moveri possunt. — 3. fast
e., pl. egendomar: praedium; fundus.
-domlig: 1. = Egen 2 b: proprius, suus
(quidam); på ett e-t sätt proprie. — 2.
någongång = Egen 3: mirus; novus. -domlighet:
1. i abstr. men.: proprietas (singularum
rerum singulae sunt p-tes, C.); sua
cujusque natura l. indoles (ngns kroppsliga e.
natura corporis alicujus; (doctori)
videndum est, quo sua quemque natura
maxime ferat, C. de Or. III. § 35); mos,
(mores). — 2. konkret = egendomlig sida, drag
hos ngn; pl. egendomligheter: det är en e.
hos honom, att - illius proprium est, quod -;
certa res propria alicujus (in nobis, qui
adsumus, tam certae res cujusque
propriae sunt, C. de Or. III. § 34). -domligt:
proprie; proprio quodam modo (natus,
affectus af naturen danad, beskaffad).
Egendomsgemensamhet, -gemenskap:
communio l. communitas bonorum. -herre:
dominus fundi, praedii.
Egenhet: 1. i allm. = egendomligt drag,
e-g sida hos ngn, (aldrig om en persons l.
saks hela egendomlighet): res propria
alicujus; det är en e. hos honom hoc habet ille,
ut -; hoc ejus proprium est; det är en e.
hos gubbar, att de gerna tala mycket senum
proprium est (de se) multa loqui
(senectus est naturā loquacior, C.; senile
vitium est loquacitas); swenska språkets e-r
mos, consuetudo (natura) linguae
suecanae. — 2. = besynnerlighet: a. persons, sing.
och plur.: mirum ingenium, difficultas
naturae hominis; mores, morositas alicujus
(mores - egenheter - ferre alicujus). — b.
saks: novitas.
Egenhändig: e. skrifwelse epistola (nomen
= underskrift o. d.) ipsius (meā, tuā suā)
manu scripta. -händighet: underskriftens
e. intygar - nomen ab ipso, cujus est,
subscriptum esse testatur. -händigt: ipsius
(mea, sua) manu.
Egenkär: (nimis, nimium) sui amans, se
diligens (C. de Off. III. § 31); wara e.
semet ipsum nimis, valde amare l. diligere.
-kärlek: (nimius, caecus) amor sui; det
wisar e. semet ipsum amantis est.
Egenmyndig, -mäktig: libidinosus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
