Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Folkrätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
census (Cs. B. G. I. 29); civium numeratio
l. dinumeratio; ratio civium inita,
confecta. -rätt: jus gentium; jus naturae.
-rörelse: motus populi. -saga: fabula;
fama (populi, hominum; jfr C. de Off. III.
§ 25). -samling: conventus, coetus
populi. -skara: turba. -skockning: concursus
hominum, populi. -skygg: qui hominum
congressus odit et fugit (C. de Am.);
tenebrio, Varr.; lucifuga (C.). -slag: gens,
natio (se Folk II.); bildade, obildade,
främmande f. gentes humanae, ferae l.
immanes l. barbarae, exterae. -språk: sermo
populi; consuetudo sermonis communis,
vulgare genus sermonis l. orationis (C.
de Or. I. § 12). -stam: gens (jfr Folk II).
-stock: numerus civium l. incolarum. -stuga:
atrium familiaricum. -sång: 1. = folkwisa,
folkqwäde: carmen populare; carmen
antiquum (T. Germ. 2); cantilēna. — 2.
carmen solenne populi l. civium (t. ex.
Suecorum - swenske folksången). -sägen: fabula.
-talare: orator popularis, ad populi
sensum accommodatus. -tom: desertus;
vacuus; infrequens; solus. -tro: opinio
gentium l. populi, consensus gentium
(allmän f.); fama (Romulum in caelo cum Dis
agere aevum Ennius famae consentiens
dixit, C. Tusc. I. § 28). -upplopp: motus
populi; seditio. -uppwiglare: homo
seditiosus; populi concitator, turbator.
-wandring: migratio gentis, gentium. -wett:
communis sensus l. sensus communis
(carere c-i sensu icke hafwa wanligt f.);
humanitas (ea, quae multum discrepant ab
humanitate - strider emot -, C.); en
menniska utan f. homo inhumanus, humanitatis
expers, sensu communi carens. -wilja:
voluntas populi. -wisa: cantilēna
(naenia) popularis; carmen populare (a
populo l. vulgo decantatum). -wälde:
potentia populi; imperium populare;
(respublica, quae est penes populum). -wän:
homo popularis (C. de Off. I. § 85);
amicus populi potentiae (N.); publicola.
-wänlig: popularis (homo, lex); civilis.
-ökning: amplificatio civium numeri;
befordra f-n civium numerum augere; f-ns
orsaker causae aucti civium numeri.
Fond: 1. = bakgrund: recessus (C. de
Or. III. § 101; mots. frons, Qu. I. IV. 2); i
f-n midt emot fronte sub adversā; contra;
längst inne i f-n in intimo recessu. — 2. =
kapital: caput, sors, summa; pecunia;
placera sine f-r någorstädes collocare, locare
pecuniam alicubi; - oeg. fond (= rikedom,
djup) af lärdom, kunskaper summa copia
doctrinae, cognitionis, studiorum; han har
en outtömlig f. af qwickhet abundat, affluit
facetiis, lepore (C.); est in eo inexhausta
copia salis (maximas salinas habet, enl.
en bild af Cic.).
Fonddekoration: ornatus recessus, in
recessu (scenae).
Fontanell: fonticulus.
Fontän: lacus (jfr notitia urbis Romae,
Preller die Regionen etc.); (aqua) saliens.
Fora: vehes; vectura; köra f-r vecturas
facere, v-is fungi.
Forbonde: vecturarius; plaustrarius;
jumentarius.
Fordne se Forn.
Fordom, Fordomdags, Fordomtima: olim;
quondam (fuit haec sapientia q. publica
privatis secernere -, Hor.); fuit, quum -
(det fanns en tid, då -).
Fordon: vehiculum; vectabulum.
Fordra: I. med personligt subjekt: 1. i allm.:
postulare (f. enligt aftal, ss. rätt), poscere
(äska, begära), contendere alqd ab alqo,
ut, ne faciat alqd (postulare fieri alqd);
flagitare (enträget, enwist f., kräfwa);
desiderare (f. ss. behof l. önskan: ab oratore
perfectionem; non desideres planius dici
man kan ej fordra en tydligare framställning,
C. de Or. III. § 50); f. fram, f. ngn l. ngt
till ett ändamål deposcere (pulvinos; sibi
partes aliquas; alqm - till - imperatorem);
f. tillbaka reposcere, repetere; res
repetere = f. ersättning, f. upprättelse; detta är
mer än hwad man kan f. hoc amplius,
majus est, quam (quod) postulari possit; f.
för mycket af ngn nimis multum postulare
ab alqo, nimium oneris imponere alicui;
ngn har ngt att f. alqd debetur alicui. —
2. särskildt: a. = göra laga anspråk på ngt
(kära, kräfwa): petere, postulare alqd ab
alqo (petere pecuniam ab alqo, postulare,
ut solvatur; petitor = kärande; is cujus
petitio est = befogad k.; is, a quo l. unde
petitur = swarande, C. de Or. I. § 166 ff.;
jfr Brut. § 18); flagitare (ideligen, enwist
kräfwa); appellare alqm (Brut. l. c.);
exigere (utkräfwa, indrifwa fordran, Brut. §
17); ngn har ngt att f. alqd debetur alicui.
— b. f. ngns inställelse inför rätta:
postulare (alqm reum, de rebus repetundis,
proditionis). — c. f. ngns inkallande l.
framkallande ss. witne, f. ngn på ed: testem
citare, vocare alqm; jurejurando, ad
jusjurandum adigere alqm. — d. f. (begära) ett
pris för ngt: poscere; pretium indicare,
dicere, rei statuere. — II. om sakliga
subjekt, dels med personifikation af saken =
begära, dels = erfordra, behöfwa, tarfwa, det
senare enkannerligen i passivum: ngt fordras
(för ett ändamål ad rem): 1. transitiva
uttryck: postulare, poscere, flagitare [ita
dicere, ut causae natura et ratio temporis
postulat (Brut. § 125); res non longam
orationem postulat; res, usus poscit;
quum tempus necessitasque postulat,
manu est decertandum; tempus postulat,
non flagitat (se I. 1)]; requirere, quaerere
(res diligentiam; nihil est, quod oratoris
eloquentiam quaerat); desiderare (rei
magnitudo usum quoque
exercitationemque d-at, C. de Off. I. § 60); si res
petet (sällsynt, C. Or. § 139); egere (res
longa disputatione non eget); ferre (res,
veritatis ratio, causa, tempus fert l. ita fert);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
