- Project Runeberg -  Swensk-Latinsk Ordbok / Senare delen. K—Ö /
527-528

(1875-1876) [MARC] Author: Christian Cavallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Skrika ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

canis; feminarum, Vg.); högt, gällt s.
magnus, acutus clamor; utstöta ett s.
exclamare; clamorem edere, tollere; ett s. af
smärta clamor dolore expressus, extortus;
ett s. af beundran clamor admirantis,
admirantium. — 2. = folkets s., (högljudt)
rykte: clamor, clamores, fama, rumor l.
rumores vulgi, populi; förakta s-t vanos
vulgi rumores, famam populi (temerariam
et inconsideratam) contemnere; hafwa s-t
för sig vulgi rumoribus efferri, laudari,
celebrari.

Skrika, v.: 1. om menniskor: a. absolut:
clamare, clamitare, vociferari (ropa i
allm.); ejulare, plorare, quiritare (s. af
smärta l. sorg, jämra sig); conclamare (s.
häftigt l. samfäldt s.); queri, conqueri = klaga,
beswära sig; jfr h.; s. sig hes vocem
clamando obtundere, frangere; clamando
irraucescere; s. nej reclamare; s. ja clamore
probare; s. af full hals maxima voce
clamare; s. ”wåld” de vi clamare. — b. s.
efter ngt: implorare, (cum) clamore, vagitu
requirere alqd. — c. s. emot ngn:
reclamare alicui (nedtystande, ogillande);
acclamare, succlamare (i allm.); occinere
(corvus alicui). — d. s. på ngn: inclamare,
invocare alqm; s. på hjelp auxilium
implorare, invocare. — e. s. till: exclamare;
conclamare; inclamare. — f. s. ut ngt:
α. = med skrik utbjuda: cum clamore
venditare alqd. — β. = utsprida ngt:
clamare, vulgare, enuntiare, differre alqd;
dissipare rumorem. — γ. = berykta ngn:
famā ferre; laudibus efferre; differre,
diffamare; s. ut ngn ss. galen clamare (C.),
clamitare (Ter.), succlamare (Qu.) alqm
insanum; - jactare alqm doctum, beatum. —
g. s. åt ngn: alicui inclamare. — h. s.
öfwer ngt: clamare, queri, conqueri de alqa
re (de injuriis); accusare (alqm, alqd). —
i. s. öfwer ngn: obstrepere alicui. — 2. om
djur: clamare (sällsynt); canere, recinere
(om fåglar - parra recinens, Hor. -,
grodor o. d.); rudere (om åsnor, lejon m. fl.
större djur); crocire, crocitare (om korpen);
grodorna s. coaxant ranae; gåsen s-r
(snattrar) gingrit anser; hästen s-r (gnäggar)
hinnit equus; elefanten s-r barrit
elephantus; tigern s-r rictat tigris. — 3. magen s-r:
latrat (Hor.) venter.

Skrika, f.: garrulus glandarius; mager
som en s. ossa et pellis totus.

Skrikande, n.: clamor; vociferatio.

Skrikande, adj.: clamans, clamosus,
vagiens (puer).

Skrikare, Skrikhals: clamator; rabula;
latrator; sätta de wärste s-ne i kurran
acerrimos l. molestissimos clamatores tollere,
in carcerem includere; en s. till advokat
rabula de foro (C.).

Skrin: scrinium (schatull); arcula; cista
(penningskrin); theca (nummaria, C.).
-lägga: in arcam condere; (consecrare).

Skrinda: vehiculum sine capso.

Skrock: superstitio (anilis); tro på s.
superstitione imbutum esse.

Skrocka (om hönor): glocire, gracillare;
singultire (Col.). -ande: singultus.

Skrockfull: superstitiosus; superstitione
occupatus, imbutus, captus; haud liber a
superstitione.

Skrodera: gloriari; se jactare; magna
de se praedicare.

Skrof: ossa, n. pl. = benbyggnaden af
en djurkropp; corpus; forma = byggnaden,
grundritningen, ramen af l. för ngt;
compāges; s-t af ett skepp corpus navis (Cs.);
lägga i s-t cibo se implere; stackars s.
miserum hominem!

Skrofler: struma, -ae.

Skroflig: asper; scaber; squalidus;
horridus; inaequalis; wara s. asperum esse,
squalere; s. röst aspera vox; s. stil
asperum, horridum orationis genus. -lighet:
asperitas; squalor (Lucr.); inaequalitas.
-ligt: aspere; squalide; horride.

Skrofulös: strumosus.

Skrot: 1. plumbea l. ferrea scruta
(hwarmed kanoner laddas). — 2. pondus metalli,
nummi; en man af gammalt s. och korn vir
probus et antiquus; (scriptor vetus ac
bonus, Hor.).

Skrubb (= wrå, litet rum): recessus;
seclusus locus, seclusorium (Varr.).

Skrubba: 1. eg.: stringere, perstringere;
radere. — 2. oeg.: s. på, s. upp ngn
asperis verbis perstringere, objurgare,
reprehendere, castigare, increpare alqm.

Skrubbor (= bannor): objurgatio,
reprehensio; gifwa, få s. objurgare,
objurgari.

Skrubbsår: vulnus rasum.

Skrud: ornatus; cultus; ornamenta,
insignia (n. pl.); konungslig s. regius
ornatus, regia ornamenta; bröllopss. nuptialis
cultus.

Skruf: 1. eg.: cochlea; turbo; epitonium.
— 2. oeg.: hafwa en s. lös i hufwudet capite
non incolumi, putido cerebro esse (Hor.);
ställa sina ord på s-r ambigue, perplexe
dicere l. loqui. -borr: terebra in cochleam
retorta. -formig: cochleatus; in cochleam
formatus l. retortus. -mutter: matrix
cochleae.

Skrufwa: 1. eg.: *cochleā torquere; s. af,
lös c-am, cochleā removere, retorquere;
s. fast, till cochleā affigere, infigere,
adigere, admovere. — 2. s. på sig: torquere;
s. på orden, s. sina ord verba torquere;
ambigue dicere l. loqui; s. sina ord efter -
verba vertere, flectere, accommodare ad -.

Skrufwad, adj.: (om uttryck) contortus
(C.); nimis artificiosus; ambiguus;
perplexus; (putidus affekterad, konstlad).

Skrumpen (jfr Skrympa): rugosus (ficus,
Ov.); viētus (senex); marcidus (uva; vir
ab annis).

Skrupel: 1. ett mått (= 1/24 uns):
scrupulus, -um. — 2. = Betänklighet, se detta ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:54:18 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/swelatin/2/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free