Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Slugt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slugt: callide; versute; astute; vafre.
Sluka: vorare; gluttire; bildl.: s. med
ögonen vorare (literas, C.); s. med öronen
haurire, bibere (poet.) auribus; s. orden
(uttala dem otydligt) voces (literas)
opprimere (C. de Off. I. 133), negligenter
obscurare (C. de Or. III. 41); efferre;
devorare (Qu.).
Slummer: somnus (lenis, facilis); falla
i s. obdormiscere, condormiscere.
Slump: 1. = (odelad) återstod: reliquum;
reliquiae; quidquid restat, reliquum est,
superest. — 2. = tillfällighet: fors (blott i
nomin. och abl.); casus; (sors, poet.);
fortuna (mera den nyckfulla lyckan, som gynnar
och bedrager, än den blinde s-n); den blinde
s-n caecus casus (C.); caeca sors (Hor.);
s-n styr werlden omnia in casu sita
temporibus gubernantur (C.); vita humana
forte regitur (Sa.); habet mortalia casus
(Luc. II. init.); af en s. casu; forte; forte
quadam (L.); fortuīto; s-n fogade det så fors
ita tulit; det beror på en s. in casu (ac
fortuna) situm est; fortuītum est; låta ngt
komma an på s-n, låta s-n afgöra in casum
dare alqd; casui l. fortunae rem
permittere, committere; rem in discrimen
committere; in dubiam - aleam ire (L. I. 23);
en lycklig s. forte oblata opportunitas.
Slumpa: s. bort ngt omne reliquum
temere, simul, (non divisum, non
numeratum) vendere.
Slumpa sig: casu accidere, evenire; det
s-de sig så att forte evenit, fors ita tulit,
ut -.
Slumpwis: promisce.
Slumra: dormire; dormītare; s. in
obdormiscere (äfwen = dö: in mediis vitae
laboribus obdormiscere et ita
conniventem somno consopiri sempiterno, C. Tusc.
I. 117).
Slunga, f.: funda.
Slunga, v.: jaculari; torquere. -are:
fundĭtor.
Slup: cymba; phasēlus; lembus.
Slusk: homo negligens, sordidus;
(scurra vagus, Hor. Ep. I. 16).
Sluskig: negligens; incuriosus;
sordidus; incultus.
Sluss: catarrhacta l. cataracta (c-is
aquae cursum temperare, Pn. Ep. X. 69;
Rutil. 1. 481: c-arum claustris excluditur
aequor); öppna, sluta s. c-am, claustrum
c-ae aperire, claudere (aquam seclusam
tenere, C. de Or. II. 162).
Slut: I. = gräns i rummet: finis,
terminus (gräns); ora (rand - silvae);
clausula (= slutparti, afslutning af ngt -
epistolae, edicti); extrema pars, extremum,
extremitas (= ytterste delen af ngt; hellre
nyttjas för denna betydelse adj. extremus,
ultimus attributivt - in extremo libro i s-t
af boken; extrema silva s-t af skogen); ifrån
werldens början till hennes s. ab oriente
sole ad occidentem; här tager skogen s. hic
silvae finis l. terminus est, s. finem
habet, s. deficit. — II. i tiden (slutet af en
tidrymd, en sak, äfwen en persons s. = död):
1. i allm.: finis (f. vitae; vivendi f.
optimus, C. de Sen. § 72; est miseriae finis
in morte, C. Tusc. I. § 9); (terminus
vitae; aetatum, de Sen. 72); exitus (=
tilländalöpande; utgång, resultat - e. vitae,
aestatis - lifwets, sommarens s.; bonus,
faustus, tristis, foedus - godt, wälsignadt,
sorgligt, skymfligt s.); eventus (utgång, resultat
- bonus, fortuitus); conclusio = afslutning
ss. handling (särskildt om afslutning af ett
tal äfwen peroratio); clausula = slutparti
af en period l. ett tal; en persons s. exitus
vitae, decessus, excessus alicujus;
extrema pars, extremum l. supremum tempus,
extremum = siste delen l. tiden af ngt (in
extremo tempore aetatis, C. de Sen. 9;
69; supremo vitae die; difficile est
amicitiam ad extremum vitae permanere, de
Am. 33; disputationis fere extremum fuit
de immortalitate animorum, ibdm 14);
ofta uttryckes slutet = siste delen af ngt med
adj. extremus, postremus (supremus,
ultimus) ss. attribut till det af ”af” beroende
substantivet, ss. slutet af sommaren extrema,
exiens (vergens, praeceps) aestas; s-t af
dagen extremus dies, (occasus diei l.
solis); s-t af talet extrema oratio. — 2.
särskilda uttryck: a. mot, wid s-t af ngt: sub
finem, sub exitum (diei, vitae); extremo
fere die; vesperascente die l. caelo;
inclinante, (vergente) die; praecipiti in
occasum die (T. Hist. III. 86); wid wårens s.
exeunte vere, praeterito vere (C. de Sen.
70); - till s-t ad extremum (suum illud -
tenet ad e-um, C. Tusc. I. 99); till s. ad
extremum (cum multa gessisset praeclare,
vertit ad extremum omnia, C. de Off. I.
84); ad postremum (Cs.); denique (jfr
Slutligen); i s-t af sin berättelse (in)
extrema narratione; det är på s-t med ngt finis
rei appropinquat; alqd prope peractum,
consumptum est (jfr d.). — b. göra slut,
få slut på ngt: finem facere alicujus rei,
finem imponere alicui rei; perficere,
absolvere, peragere (= fullborda, fullända);
concludere, conficere (= afsluta);
consumere, conficere (= förtära; cibum omnem
consumere); componere (= bilägga -
bellum, controversiam); dirimere (slita -
controversiam); praecidere (= afskära -
deliberationem, spem); perimere (=
tillintetgöra, omintetgöra - consilium alicujus);
göra s. på ngn, ngns lif interimere alqm. —
c. komma till s-t, ett s. på ngt: ad finem l.
exitum pervenire, rem perducere,
adducere; rem explicare (C. de Off. I. 83),
expedire; icke se ngt s. på ngt, icke kunna
komma till ngt s. på ngt rem expedire,
explicare non posse. — d. taga, få slut:
desinere (upphöra); perfici, absolvi (=
fulländas); concludi (afslutas); jag wet ej, hwad
s. detta skall taga l. få equidem quorsus res
casura sit, quem finem l. exitum res
habitura sit, nescio; saken tog ett olyckligt s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
