- Project Runeberg -  Swensk-Latinsk Ordbok / Senare delen. K—Ö /
747-748

(1875-1876) [MARC] Author: Christian Cavallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Tombak ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

promissorum vanitas; t. förhoppning spes
vana, inanis; t-a fröjder vana gaudia; hur
t-t är allt hwad werlden har o! quantum
est in rebus inane! o inanes nostras
contentiones!; det är t-t efter honom magnum
sui reliquit desiderium.

Tombak: *metallum tombacĭnum;
cuprum plumbo mixtum.

Tomhet: inanitas; vacuitas; allt är t.
omnia vana, inania sunt; qwarlemna t., känsla
af t. i själen in animo omnia vasta facere,
cupiditatem inexpletam relinquere.

Tomhänd: inanis (eum ad mercaturam
bonarum artium profectus sis, i-em
redire turpissimum est, C.); vacuis
manibus (philosophorum nemo non venientem
ad se beatiorem dimittit, nemo quenquam
vacuis a se manibus abire patietur, Sen.
brev. vit. V. 14). -rum: inane; locus
inanis; t. mellan twå ting intervallum.

Tomt: area (ponendāque domo
quaerenda est area primum, Hor.); solum.

Tomte (-gubbe, -nisse): genius (lar)
domesticus.

Tomtören: solarium.

Ton: I. eg.: a. i allm.: vox; sonus; vocis
sonus, discrimen; modus, modi (=
melodi); hög, låg ton vox acuta, gravis;
högste, lägste ton summa, ima vox (modo s-a
v-e, modo hac resonat quae chordis
quattuor ima, Hor. Sat. I. 3. 7-8); stark, klar
ton magna, clara vox; skärpa, höja, sänka
t-n vocem intendere, tollere, premere,
summittere (C. de Or. III. § 102); hålla
t-n modum servare; falla ur t-n voce
errare, aberrare; skalans 7 toner septem
vocum discrimina, sonorum gradus; angifwa
t-n vocem praecipere; praeire (C. de Or.
III. 225). — b. = tonwigt, accent:
accentus; lägga t-n på en stafwelse syllabam
acuere; hafwa t-n acui; hafwa t-n på sista
stafwelsen ultimam acutam habere. — c.
ton med afseende på uttrycket, som deri
inlägges (C. de Or. III. § 215): vox; sonus;
vocis sonus; i barsk, sträng ton severa, gravi
voce; aspere; i ödmjuk, hotfull, stursk ton
summisse, suppliciter, minaciter,
ferociter; i ömklig ton miserabili, flebili voce;
flebiliter; falla in i en annan ton vocem
mutare, commutare; i hög, stolt ton
magnifice, superbe. — II. oeg.: 1. ton (i. e.
karakter) af muntlig l. skriftlig framställning:
sonus; habitus orationis et quasi color
(C. de Or. III. 199 ff.); dicendi l.
orationis genus, modus; sermo, oratio; (C. Brut.
100 oratio non ejus modi est, ut e
pluribus confusa videatur: unus enim est
totius - sonus - en ton genomgår det hela -
et idem stilus; paululum se erexit et
addidit historiae majorem vocis sonum -
Antipater - anslog en högre ton -, C. de
Or. II. § 54); än dyster, än lekande ton
sermo modo tristis, modo jocosus; brefwet
war skrifwet i wänlig ton epistola comiter
scripta erat; jfr I. c. — 2. umgängeston l.
rigtning i allm. (ande): mos, mores;
consuetudo; ratio (vivendi, agendi); god ton,
goda tonen urbanitas; (humanitas folkwett);
morum elegantia; det hör till god ton,
strider mot god ton urbanitatis est; ad u-tem
pertinet; ab urbanitate discrepat,
abhorret; simpel ton mores sordidi; det råder
en god (sedlig) ton bonus mos, bona
consuetudo viget (jfr C. de Am. 37); en dålig
ton råder corruptus mos, corrupti mores
sunt; det är en dålig ton att tala illa om
frånwarande pessima consuetudo est
absentibus male dicendi; angifwa t-n
exemplo et auctoritate, quid agatur l.
sentiatur, praecipere, ceteros movere; ducem
et principem esse; han angaf t-n i
samhället ad ejus exemplum l. mores omnes
se accommodabant; illum auctorem
sequebantur (jfr L. I. 21).

Tona: sonare.

Tonart: modus; gå i en t. modo alqo
cani. -fall: vocis clausula.

Tonfisk: thynnus.

Tonföljd: sonorum ordo, gradus.
-gifwande: 1. eg.: qui sonum praecipit, inflat
alicui. — 2. oeg.: qui suo exemplo
ceteros movet; quorum exemplum l. mores
ceteri sequuntur l. imitantur. -konst:
musice; musica (n. pl.). -konstnär: musicus
(C. de Off. I. § 146). -sättare: modulator;
qui modos facit (C. de Or. III. 102). -wigt
se Accent.

Topas (en ädelsten): topazius.

Topograf: locorum descriptor;
*topogrăphus. -grafi: locorum descriptio;
*topographia.

Topp, m.: 1. det öfwersta af ngt: trädets
t. arboris cacumen; bergets t. montis
vertex; i trädets t. in summa arbore; på
bergets t. summo monte; t-n af en hjelm apex
galeae; tornets t. summa turris; från t. till
tå a vertice ad talos; ab imis unguibus
usque ad verticem summum (C. pro Rosc.
Com. § 20); taga ngn i t-n comam alicujus
vellere. — 2. spetsigt (kegelformigt)
föremål: meta; conus; turbo (snurra); en t.
socker meta, conus sacchari; spela t.
turbinem versare, verbere agere (Tib.).

Topp, interj. (= slå till, kör): spondesne?;
cedo dextram!; age (age sis, roga, Pt.
Capt. 179).

Toppa, Topphugga: decacuminare;
cacumina praecidere. -rida: exagitare;
vexare; ludere. -segel: suppărus, -um.

Tordyfwel: scarabaeus.

Torf: caespes igni alendo aptus; *turfa;
humus turfa (jfr Torfwa). -bänk: sedile
e caespite vivo. -mosse: uligo (e qua
turfa effoditur). -tak: tectum
caespiticium.

Torftig: exilis; tenuis; pauper; (inops);
t-a wilkor tenuis fortuna; res angustae;
paupertas; t-t hus, bohag exilis domus
(Hor.), tenuis, vilis supellex; t-a anlag
tenue ingenium; t. stil genus dicendi exile,
tenue, jejunum, aridum. -ighet:
tenuitas; paupertas; exilitas. -igt: exiliter;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:38:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swelatin/2/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free