Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
din mästare, som nog lärer veta ta’ hund ur
dej; ty hvad du egentligen har här att göra,
det begriper jag i sanning icke det ringaste”,
fortsatte fanjunkaren.
”Ja, men si nu är ni lika litet i min mors
ställe, som ni är i min fars, så gerna ni än
ville vara det’’, skrek bortbytingen, räckte, livad
man kallar, lång näsa och skyndade ut på gatan.
”Får ni ha den der lymmeln hemma några
dar, så tar han väl ner hela huset”, sade
fanjunkarn till Celestine.
”Stackars Sara! hon har inte särdeles
mycket nöje af sin äldsta son”, genmälte Celestine;
”men det var en olycka att han skulle komma
i bagarlära, utan att dessförinnan knappt få
lära sig läsa innantill en gång. Men så går det
när man kommer ut på fri villande hand och ej
haft någon far, som med allvarsamhet och tukt
vårdat ens barndom.” En tår perlade, vid
slutet af dessa ord, i Celcstines ögon. Denna tår
underrättade mer än tillräckligt fanjunkaren,
att Celcstines ord varit i säck, innan de
kommit i påse.
”Hur är det med Sara i dag?” frågade
fanjunkaren.
”Bättre, än jag i går förmodade”, svarade
Celestine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
