Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag tror du är rent af rasande med ditt
eviga går an!” utropade fanjunkaren, på rent
allvar förargad, ”det går an och det går an,
så det slutligen går åt helfvetet, och det är ej
första gången jag sagt detsamma och blir ej
heller den sista.”
"Goda Tandgren, hvad skulle det väl
hafva blifvit af oss, om det ej gått an!” sade Sara
och slog sina smala armar om hans hals; ”ej
ett ondt ord nu mera — du vet ej hvad det
smärtar mitt bröst alt höra ett sådant från din
mun. Lägg ej cn bitter ört i den dryck, som
redan är bäsk nog alt dricka. Låt oss vara
förståndiga, min vän! I hvarje mensklig
handling tycker du dig alltid se något lastbart. Men
hvad är väl lasten? En skugga, det är sant;
men säger man ej äfven,’att det linnes sköna
skuggor? Hvad vore väl ljuset på en tafla, om
ej skuggor der äfven funnes? Hvad som är ondt
för en, kan vara godt för en annan. En
sönderslagen fönsterruta är en olycka för
husvärden eller hyresgästen; men cn Ivcka för
glasmästaren. Det ligger mycket ondt i att slå
ihjel en menniska; men förvärfvar du dig ej
en tapperhetsmedalj genom en sådan bragd?”
”Min pligt, Sara, det är något helt annat.”
"Sålunda är pligten ett olyckligt baud, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
