Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
tes icke rätt nöjd med den syn han derifråti
mötte, ilhy han runkade på hufvudet, fattade
med cn viss ifver i hårborsten och återförde,
medelst några kraftfulla tag, de kringspridda
hårtestarna på deras gamla förenade bana. Ett
svart skäggvax sorgklädde dercfler de tunna
inustachcrna. Löjtnanten såg sig än en gång
med kritisk blick i spegeln. Han var
visserligen något nöjdare med sig, men for likväl med
högra handen öfver sina kinder, liksom ville han
känna efter, om de förlorat något af sin
fyllighet. Han syntes nu igen något orolig öfver
deras magerhet och blekstrunmiga färg, tog
munnen full med luft, tillslöt derefter läpparna,
utspände kinderna och cirklade med hufvudet
i spegeln, för att riktigt undersöka, i hvad
mån konsten öfverlräffade naturen. Hastigt
öppnade han munnen, utsläppte den
insamlade luften och lät kinderna återtaga sitt
naturliga läge. Ett sjelfförnöjdt småleende krusade
sig kring hans läppar och ett: ”Gud varelof
som från dem utgick, bevisade, alt han var
fullkomligt belåten med hvad naturen gifvit honom.
Detta enkla experiment bevisade, att löjtnant
Gustaf, mer än mången skulle tro, var en
Ief-nadsvis man som kände, att det är genom
kontraster menniskan försonar sig med missbelåten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
