Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
”Herre!” ropade den resande til! den
närmast stående förvånade gästgifvaren, ”ni
presterar flink uppassning i ert hus, en uppassning,
som till och med tager en resandes penningar i
beskydd. Denna unga tjuf har jag öfverraskat
med min plånbok i handen.”
Ett sorl af ovilja trängde, jemte en
stads-tjenarc, uppför trappan — och inom några
ögonblick var Adam bortförd af den sednare.
”Rår ej för, bästa herre, kan ej ha ögonen
öfveralll”, urskuldade sig gästgifvaren; ”för
öfrigt är den der lymmeln från Stockholm, och
dessutom känd för det ena tjufpojksstrecket
efter det andra här i staden.”
”flvad gör han i staden?”
”Han ä’ hos sin mor, Widcbeckskan”,
svarade gästgifvaren.
”Död och helvete, hvad säger ni! Sara
Widebecks son!” ropade aktören med
förfärlig stämma.
”Ja-a, ä’ han så — men fast hon ä’
mamsell, så har hon ändå cn gudsgåfva med barn,
att hon gerna skulle kunna dela med sig deraf
åt sex gifta hushåll här i Lidköping.”
”Menniska, är du förbannad!” ropade
aktören, fattande gästgifvaren i kragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
