Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
IX KAP.
”Ett ymnigt regn vräkte ner
från de nattsvarta skyar.”
Liksom den mångskiftande regnbågen,
hvil-ken säges draga regnet ur hafvet, för att
der-med öfvergjuta den torra jorden, hvälfde sig
Saras och Cclestincs ögon-; tårarna drogo de ur
hjertats djup och stänkte dem dereftcr öfver de
bleka kinder. En sinnesrörelse af det slaget,
som på sin vågskål väger lif och död, hade
fjettrat dem båda vid soffkarmen. Vid fönstret
stod en förkrossad bild af den förlorade
sonen, Adam, med händerna hopknäppta öfver
hröstet och ögat stirrande på cn enda punkt i
kammaren. Men af och an på golfvet gick med
stora steg främlingen och talade följaude:
”Ryktet om min död i Norrströms vågor
hade jagat fasa i mina vänners bröst,
synnerligast i deras, med hvilka jag delat tifvets
Ijuf-vaste fröjder och för hvilka jag således måste
vara dyrbar — kanhända helig. Tiden, som
läker och helar allt, hade gjutit sin balsam i
saknadens sår och tanken föll allt mindre och
mindre tryckande på mitt miune. O! hvarför fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
