Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
det så cj vara! Ilvarför blef jag dömd att
ännu irra, som en vålnad, på min egen graf och
förpesta samma nejder, hvilka förut sågo mig
lefnadsfrisk’och lycklig? — Jag dog ej i
vågorna , Sara!—jag drcf ej kring okända stränder,
ett vanstäldt lik, Celestine! Det var mitt goda
namn och rvktc, min ära , hvilka Mälarn för evigt
slöt i sitt skumhöljda sköte. Från stentrappan
ilade jag att möta döden, som spöklikt
sväfva-de mellan vattenpelarne på djupet; men den
hvirflande strömmen , som oemotståndeligt förde
mig med sig, jagade den förvirrande
dödsbil-den ur min hjerna och återförde deruti
kärleken till Iifvet. Jag såg upp ur vattenbrynet,
såg himmclcns manande stjernor öfver mitt
hufvud, och i deras glans upptinade m!n
beslutsamhet att dö — jag simmade, ej mer cn
lekboll för nattliga vågor. Då sköt, en stor svart
fågel lik, med friska vindar i spända segel, cn
skuta ur Blasiekolmshamnen. Mina rop hördes
af folket om bord, och snart befann jag mig der,
omgifven af menniskor råa till ytan, men
goda, välvilliga till bjertat. Ett kort, hemligt
samtal mellan mig och skepparen föreföll —
och skutan fortsatte sin bana; men dess
besättning var tillökad med en man — och denne var
jag. Efter cn lång stormig sjöresa befann jag
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
