Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
”Ett regnigt, ett ruskigt väder, min herre!”
sade Albert, med en röst, som liknade en
af-lägscn åska, ”vi äro redan af regnet
genomvåta ocb det torde derföre vara tid på att
värma oss. Tio steg––––-se så — första skot-
tet tillhör er!”
Gustaf, flämtande liksom han svettades,
af-tog sig uniformsmössan och hängde den på en
qvist. Han syntes något orolig, men fattade likväl
pistolkolfvcn med fast hand och sköt — i luften.
”Ja så, herr löjtnant", sade Albert
vårdslöst, ”det roar er att höra smällen i den fria
naturen. Det ligger ej något ondt deruti,
unge man. Men hvarföré skulle ni just vända
mynningen mot skyarna? Man hotar ej himlen
i samma stund man gör auspråk på att vara
välkommen i dess salar. Ni vill höra smällen
en gång till, kanhända? Nå välan! Jag vill
af-lossa mitt skott; men icke mot luftslotten
der-uppe, utan mot den der lilla vallen kring,
troligtvis icke så få luftslott här på jorden,
nem-ligcn er uniformsmössa, som hänger der på
grenen. Ser ni — ännu lyser den gula kokar*
den, denna stämpel på nutidens militärkurage,
så klar och obefläckad. Jag vill förvandla
densamma till en fredens sinnebild, sätta deruti
cu blå knapp — se —■”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
