Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Skottet brann — och från midten af
ko-karden myste en liten mun med likblåa läppar.
”Charmant, min herre, charmant träffadt!”
ropade Gustaf muntert; ”ni är mästare på
pistol, och jag anser för en ära att erkänna mig
öfvervunnen.”
”Tackar! Tvenne laddade pistoler återstå
ännu — den ena i er hand, den andra i min
— och allvaret måste hafva sin skatt, likaså
väl som skämtet. — Skjut! men skjut ej i
luften; ty snabbare än den kula ni sänder dit upp,
ilar derefter er fattiga själ, så 6äkert, som jag
träffade kokarden i er mössa.”
Tystnad.
”Min herre”, yttrade slutligen Gustaf, i det
han med omsorg riktade pistolen mot Alberts
bröst”, min herre! Ni äger sjelf bedömma,
huruvida det ens är mig möjligt att skjuta bom
på detta korta afstånd — anser ni det möjligt?”
”1 sanning, väl riktadt — lycka till väl
träffadt också”, svarade Albert, kall och stel,
som en marmorstaty.
”Att jag i denna riktning aflossar skottet,
är säkert, men akta ert ansigte för
pappersför-laddningen; ty, på min ära, är icke den det
enda, som möjligtvis kan komma att genera er”,
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
