Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormande Wennern, började den andlige sålunda,
i det han, knäppande ihop händerna, lyfte sina
tårfyllda ögon mot himmelen.
”Arma mensklighet! afgudiskt böjer du dig
i stoftet för detta foster af din egen sjelfklokhet,
detta bländverk som du kallar idé, och
tillbeder så länge, till dess Baals-bilden störtar
ned öfver ditt eget hufvud! Olyckliga
varelser, hvilkas lik nu irra omkring på hafsens
djup, er lefnad var en kedja af villor och
förbrytelser; dess sista länk var sjelfmordet —
dess sista? — Era barn, era stackars fader- och
moderlösa barn, hvad skall blifva af dem?”
”Herr pastor”, svarade borgmästaren, ”hvad
aktrisernas barn vidkommer, tycker jag vi
kunna skicka dem till Kongl. Teaterns elevskola,
hvarest de, så framt de hafva något frö af
konsten i arf efter sina föräldrar, kunna få
tillfälle att utbilda sig. Men värre är det med
Saras och isynnerhet Celestines. Sara har
visserligen något gods efter sig; men hon skall hafva
några lefvande nära anhöriga på qvinnolinien,
boende i Bryggargränd i Stockholm, hvilka nog
torde vara hågade för att bestrida de oäkta
barnen moderns qvarlåtenskap; ty Sara, som hatade
alla verldsliga former, ville ej göra och har ej heller
gjort något testamente till förmån för de sina.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
