Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beklageligen såg man förbi en ting här. Man
märkte icke, at, då Jordbruket är både förslående
och lönande för alt hwad Stat heter, så blir
Handeln hwarken lönande eller förslående i och med detsamma
alla Stater skulle idka den lika. Om Handeln skal
wara rätt förmånlig, måste den finnas i få Staters
händer. Det war af detta skäl som Tyrus och
Carthago, i äldsta tiden som Hanse-städerne, i
medelåldern — och som sluteligen England och Hålland i
sednare tider kommo til så ofantlig rikedom.
Hwardera af dessa Stater war på sin tid liksom hela
Werldens Factor och drog winst af alla Staters
tankelöshet.
Hansestädernes undergång bewisar tydligen, huru
opålitlig den Handel blir som icke grundas på eget
Lands afkastningar. Knapt började Norden handla
sjelf förr än Hanseatiske handeln blef obetydelig.
Englands och Hollands Handel deremot, ehuru
mindre lönande ifrån den stund flere Stater började
handla och dela winsten, kan dock icke gå under, just
derföre at den har sin förnämsta grundwal på egna
Waror, dels ur Moderlandet, dels utur Colonierne.
Tag bort Englands Ull och Hollands Specerier, så
skola desse Stater strax komma ungefär i samma
belägenhet, som Swerige, ifall det förlorade sit
Jern.
Man hwad följer häraf? Jo, at ju mera man
fikade i Swerige efter en lönande Handel, desto
mera hade man bordt föröka egna afkastningar. Man
sökte göra sådant med Bergsrörelsen. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
