Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ge en föreställning, som icke fullt motsvarar verkligheten:
Wilhelm Levertin var alls ej någon ivrig israelit, åtminstone
rätt likgiltig för de religiösa traditionerna, och i hemmet
ägnades dessa ingen särskild vördnad. Det är riktigare,
när sonen säger om honom »ofrom och from», om med
fromhet menas dyrkan av ideella makter, den religiositet,
som är oberoende av dogmer och religioner, en sådan,
som också hos Oscar Levertin växte fram ur hans
hängivenhet för allt det, som för honom betydde mest.
Dock, i fråga om judendomen tänkte denne helt säkert
allvarligare och djupare än fadern. Oscar Levertins syn på
rasens ställning var väl i första rummet historisk, hans
respekt för de gamla sedvänjorna helt estetisk. Men han
hade likväl en stark känsla av att tillhöra en särskild
ras — hans svenskhetskänsla utvecklade sig först vid
mognad ålder — och detta medvetande minskades ingalunda
av att han både tidigare och senare någon gång fick lida
smälek och motgång för sin härkomsts skull.1 Hans novell
»Kalonymos» är fylld av en innerligt allvarlig medkänsla,
djupast sprungen ur samhörigheten; under lång tid ruvade
han över ett utkast till en judisk roman, som skulle bliva hans
stora verk i denna art och visa förbannelsen av »stammens
Kainsmärke»; och även om i detta utkast, liksom i flera hans
judiska dikter, mycket byggts på de tacksamma
stämnings-moment, stoffet i och för sig avgav, så förnimmer man dock
även dallringen av strängar, vilka ligga djupare. Han berör
dessa förhållanden många gånger i sina skrifter: jag erinrar
blott om de »judiska motiven» i »Legender och visor»,
teckningen av juden i novellen »1 Trastevere», om några rader
rörande rasolikheten i karaktäristiken av Maurice Barres
o. s. v. samt sist, naturligtvis, den stora självbekännelsen,
diktcykeln »Kung Salomo och Morolf».
När Levertin 1891 i mars sänder till Verner von
Hei-denstam sin dikt »Shylock», gör han i denna fråga ett direkt
uttalande, som kanske är enstaka och därför värt att
1 I »Sång före natten» (»Nya dikter») har han manligt och
vackert talat om detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
