- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
37

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sina känslor för denna vetenskap har han givit luft i en
synbarligen på det senare gymnasii-stadiet skriven sonett:

Matematikens skapelse.

Herr Lucifer en dag från mörkrets schakter
på mänskosläktcts ljusa lycka såg,
hur glädjen stod i flor på land och våg,
hur välstånd fanns på jordens alla trakter.

Ilan kallade förtörnad mörkrets makter:

»l kunnen ej,» han sad med mulen håg,

»en enda själ få snärjd i edra tåg
och utan någon vinst går mänskojakten.

Jag lämnar ut min spira på arrende,
ty ingen makt jag har på jordens riken,
jag skäms att vara fan i slikt elände.»

Han tystnade men spratt så till förnöjd
och skrek: »nu sluta skall all jordisk fröjd!»

Och så han skapade matematiken.

Det var en ödets ironi, att Levertin under sina sista
är, när han arbetade pä Linné-biografin, skulle nödgas
återvända till sin ungdoms förhatliga ämne, och de matematiska
kalkyler, av vilka hans anteckningsböcker från denna tid äro
fulla, synas tala om samma möda och samma naturliga
svårigheter som skoltidens.

Från lektionerna i gymnastik var Levertin, troligen
för sin svaga hälsa, under hela skolgången befriad — vi
skola nedan se, vilken ringaktning han hyste för en långt
driven dyrkan av den fysiska utvecklingen. En enda gång,
under det sista skolåret, kallades han ner till
gymnastiksalen för att deltaga i åtminstone en lektion. Det råkade
vara — sabelhuggning: han fick sabeln i hand och anvisades
utgångsställning, men i nästa ögonblick släppte han,
bitande sig i underläppen, såsom vanligt vid kritiska
situationer, den tunga sabeln på fotterna på sin motståndare,
vilken upphävde ett ilsket tjut’. Och så var det för alltid
slut med Oscar Levertins vapenövningar.

1 Medd. av d:r G. Lamm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free