Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här och där förekomma landskapsbeskrivningar, men
utan den minsta omedelbarhet. När han går att skildra
några utfärder, averterar han korrespondenten om att det
blir »något a la causerie»; det litterära är strax framme,
och mer än en gång tycker man sig finna — här, som över
huvud i breven, även där det är fråga om rent personliga
saker — återklangen av en mycket gammal romantik. Så
heter det en gång: »Det var en egen syn, blott himlen
och ljunghedar syntes, så långt ögat nådde... Det var en
öken, men en sublim öken, landskapet var bisarrt men
tjusande just därigenom.»
Vid sidan av den mångomfattande lektyren och
timmarna med discipeln gick en liten erotisk idyll, som troligen
föranledde »occasionsrimmen». Bekännelserna om den äro
mycket naivare än omdömena om litteraturen, kuriösa,
bradmogna reflexer av om icke de allra första så dock
bland de tidigaste dallringar av denna art, Oscar Levertin,
kärlekens blivande dyrkare och sångare, känt. Det är
»en angenäm tös, full av gratie och glada upptåg», som
förorsakar dem. »Henne kunde jag verkligen bliva kär uti,
om jag ej vore det förut i E—e.» — Detta hindrar dock
icke i längden, och man kan gott följa känslornas segerrika
utveckling. »Hon är så glad, munter och angenäm, att
du ej har någon föreställning därom. Vidare är hon ej så
ful, tvärtom, hon har vackra händer och armar och en
vacker figur, saker som jag värderar(!)»... »Tisdagen
gjorde jag och E—a en skön skogspromenad. Du kan
ej föreställa dig hur skönt det var uti skogen. Det var
ett utmärkt vackert väder och vi fördjupade oss i skogen
och gingo till en rännil, som sakta plaskade mellan en
allé av gröna träd. Solen föll ned genom trädtopparna
och lät grönskan framträda i fina nyanser. Där satte vi
oss på en sten och började samtala, vi blevo mäkta
poetiska... Jag fasthåller det jag sagt om E—a, hon är
en av de älskligaste flickor jag vet...» Allt mer träder
den gamla flamman E—e i bakgrunden. Däremot heter
det om den nya i nästa brev: »E—a är, var och förblir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
