Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyströms lyckligt funna Bellmansstaty var omvirad med en
lagerkrans och stod i ett ständigt hav av bengaliska eldar. Aldrig har
jag tyckt mera om den än då, det var som en slummer blott vilade
öve;’ hans ögonlock, och att han vilken minut som helst med de
gudainspirerade läpparna vid ackompanjemang av sin luta skulle
sjunga som endast han, »diktens yverborna svan», kunde.
Denna höglitterära ton kan brevskrivaren dock icke
uppehålla till slutet. Han berättar att han råkat få plats
bredvid en vacker aktris och »tackar ödets blida gudinna».
När han kom till staden kl. 2 sjöng varje person han
träffade, »varannan talade om Bellman och var tredje var
non mirabile dictu — lite full. Det hela var roligt
och vackert och efterlämnade ett gott intryck.»
Det finns ej mycket i dessa brev, som kan ge oss
tillfälle att blicka djupare in i den unge Oscar Levertins
karaktär och lynne. I ett av de tidigaste breven till Sevön
skriver han, sannolikt som svar på någon reflexion av
kamraten om framtiden:
Vad yrkena beträffar, kan jag icke säga något bestämt därom,
jag vill väl först bli »en bra karl», men det är h-vetes svårt, sedan
—• vem vet. Jag tror jag får säga med danske skalden Wessel:
Han var född till bagateller
och något stort gjorde han ej heller.
Vad tror du själv om mig? Jag önskar er hjärtligt lycka och
framgång på banor ni vilja beträda. —
Två år senare skriver han till samme vän några för
honom synnerligt karaktäristiska rader, där det finnes
mycket, ja ända till enskilda uttryck, som påminner om
hans brev från vida senare tid:
Tack, tusen tack för ditt brev! Blott en sak däri vill jag
fråga dig om, min egen kära Calle, varför skriver du till mig så
ceremoniöst? Jag är riktigt rädd att du är ond på mig...
Det är nog möjligt att jag varit orättvis i något mot dig, om så
är ber jag om förlåtelse. Var icke ond på mig, jag har så lätt
att förgå mig! Du anar kanske icke hur dyrbar du är för mig.
Du är min bästa vän (kanske min enda verkliga), den enda till
vilken jag kan förtro mina små bekymmer och min lilla glädje, ty
jag hoppas att du är intresserad därav och jag vet att du håller av
mig litet. Jag längtar så rysligt mycket att få taga dig i hand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
