Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bana. Sannolikt hade han ännu icke gjort klart för sig,
på vilket sätt han i livet skulle omsätta sitt enda intresse,
det estetiska: ännu efter sin första examen vid
universitetet tvekade han mellan den frie litteratören-journalistens
och vetenskapsmannens kall. Men någon »bana», som
förde bort från detta intresse, tänkte han sig aldrig. Och
liksom kamraterna i skolan tidigt kunde varsna, hur han
med en sällsynt och ensidig hängivenhet omfattade
litteraturen, så stod det också klart för hans närmaste omgivning,
redan då han var i uppväxtåren, att det var här han
skulle finna sitt fält. Boken var hans allt i allom
icke skolboken, men allt som han fick läsa på sidan om
läxorna. 1 skymningen stod han lutad mot fönsterposten,
sökande att på bokens blad fånga det sista av dagern,
och umgängesvänner i huset minnas honom sittande vid
lampan framför boken och skådande omkring sig med
sina stora, märkvärdiga ögon. Han var alltid själv borta
från allt liv, såg på det som något främmande, men hörde
undrande på vad som förtäljdes och fäste sig vid och
bevarade noga alla drag, och därför var det för hans
närmaste lätt att känna igen sä mycket i hans senare litterära
alstring.1
Som den blivande poeten gick han också bland
Stockholms skolungdom: en annan författare, något yngre än
Levertin och som då icke kände honom, säger sig minnas,
hur man på gatan pekade pä den något ovårdade judegossen
från »norra latin» och sade, att det var en blivande skald ...
Att denna brinnande håg för litteraturen fick näring,
1 Man må jämföra vad Levertin själv säger i ett uttalande för
»Våra barns nöjesläsning», citerat av fru Gurli Linder i hennes
minnestal i Nya Idun i oktober 1906. Han beklagar, att hans
»mångläsning som barn var av så ensidigt skönlitterär art». »Min
erfarenhet är,» säger han, »att alltför uteslutande estetisk kost
under uppväxtåren kan giva en sjuklig sensibilitet, en inbillningens
oro, som för tidigt och för odelat närer känslo- och sinneliv. Det
förefaller mig, som om barn, vilka i sin nöjesläsning kunde finna
behag i realare element ■— naturvetenskapliga framför allt — skulle
kunna frälsas från åtskillig obillighet gentemot tillvaron och. . .
kunna förvärva något av den visa glädje vid det närliggande, som
är all lyckas hemlighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
