Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför sörjde till stor del fadern, vilken icke blott kände den
äldre litteraturen, särskilt svensk och engelsk, såsom redan
antytts, utan såvitt möjligt även följde med den nyare.
Han var ständig abonnent på ett lånbibliotek och tog
därifrån hem allt intressant han kunde komma över. Med
andra i släkten, såsom brodern grosshandlaren, diskuterade
han oavlåtligt det lästa. Att han följde med vad i svenska
tidningar och tidskrifter förtäljdes om den »Brandes’ska
striden» under 70-talet, är naturligt: särskilt ägnade
Berg-stedt i Samtiden uppmärksamhet däråt, och i Framtiden
hade Karl Warburg 1877 en lång artikel om tidstecken i
Danmarks nyaste vitterhet, samtidigt som Brandes själv
skrev i samma tidskrift om den nyss avlidne Paludan-Miiller.
Om allt detta hade Oscar självfallet hört, när han i
Concor-dia önskade sig Brandes’ verk som belöning. Livfullt, som
ett intryck, vilket blir kvar för alla tider, skildrar han sin
första bekantskap med detta arbete i en anmälan av samma
verks sista band. »Medan jag bläddrade i denna bok,»
säger han, »kom jag förvillande klart ihåg den
stämning, som betog mig den dag för länge sedan, då Qeorg
Brandes’ ’Huvudströmningar’ för första gången kom i min
hand...» Och han fortsätter:
Det var redan på gymnasialbänkarna. Arbetet cirkulerade i
en av dessa typiska poetiska föreningar, där man mellan
målbrotts-och läseåren förfaller till litterära pojksynder, och jag minnes grant,
vilket bedårande intryck dessa första delar av Brandes’ verk gjorde
i denna krets av unga omogna, men aningsrika viljor. Att komma
från skolornas små litteraturhistoriska handböcker in i detta verk,
var som att förflyttas från en liten strängt indelad och begränsad
trädgårdstäppa till en underbart rik och oändlig park, i vilkens
alléer man med en rysning av välbehag gick vilse — det var en
överväldigande känsla av det omätligt stora och oberäkneligt rika
i mänsklighetens kulturarbete, en svindlande häpnad inför storheten
och mångfalden i blott vårt eget århundrades andliga
ansträngningar och andliga landvinningar. Och medan man läste om alla
dessa märkliga personligheter, vilka drömt, älskat, kämpat och
protesterat, levat kraftigt och personligt, vaknade i de ungdomliga
sinnena en orolig lust att också få uppleva mycket och strida
mycket, och med en ödmjuk känsla av samhörighet och ansvar
betraktade man sig själv som stridsmän, vilka snart skulle ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
