Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och »Vårbrodd».1 Niels Lyhne är gudomligt väl stiliserad med
utmärkta lyriska skildringar och skarpa psykologiska undersökningar,
men tröttande genom sin totala brist på handling och genom det
alltför ringa antalet personer. Vårbrodd intet vidare. Dessutom
har jag läst »Madame Bovary» par Flaubert et »Confession d’un
enfant du siécle» par Musset samt Turgenjews »Fäder och söner»,
välskrivna och intressanta böcker, men i hög grad nedslående och
sorgliga. Det roligaste jag haft är onekligen franska spektaklet;
jag var där två gånger. Coquelin var den utmärktaste skådespelare
jag någonsin sett, ypperlig i maskering och spel men ypperligast
i att poängtera repliken. Såsom han spelade Mascarille i Moliéres
»precieux (sic) ridicules» kan man icke tänka sig, det var en hög
tid att se honom och gubben Almlöf själv skrattade och applå
deradc högljuddare än någon annan.
Ännu efter midsommar skriver han från Stockholm, att
han »går och hostar och harklar, har huvudvärk och hänger
läpp». Omedelbart därpå reser han till Modum. Men redan
dagen efter sin ankomst får han, efter ett kägelparti, ett
svårt anfall av blodspottning (»blodstörtning» kallar han
det i ett annat brev), vilket binder honom vid sängen i åtta
dar och inger hans omgivning icke liten oro. Det är första
gången man får visshet om, att hans lungor äro angripna.
Han repar sig ytterst långsamt, orkar knappast mera,
skriver han ännu i mitten av juli, än att ligga i en
hängmatta och vegetera... Ej underligt, om han finner det
»kjedeligt i superlativ», fastän naturen med sina skogklädda
berg och brusande vatten gjort ett djupt intryck pä honom.
Han har icke stort umgänge »kotteriviset härskar här»,
säger han med en djärv substantivisk nybildning: en norsk
student, två trevliga skeppsmäklare och en pastor från
Stavanger samt »några särdeles intressanta finska studenter»
är han mest tillsammans med.2
Det finnes dock en ljuspunkt. I ett brev till vännen
1 Av Turgenjew.
2 Dessa sistnämnda voro Axel Berndtson och frih. Emil
Walléen, av vilka den förre meddelat mig en del smådrag från
denna samvaro, bland annat att Levertin, som ansågs mycket sjuk,
bland kurgästerna gick och gällde för poet samt att han frapperade
genom att vilja ha reda på allt mellan himmel och jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
