Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en annan också något lillgammal dikt beskrives
friden och andakten i den tillbeddas kammare, där en
dämpad blomsterånga strömmar och »från tusen småting
går en doft av sunda ungdomsfriska drömmar» och dit ej
»våra små begär» nå. Den slutar med bekännelsen om
en ungdomlig skepsis:
Du vet att »kyrksam» ej jag är,
mig tvivlets gifttand sällan släppte.
Men i ditt rum, och endast där
jag uti andakt händren knäppte.
Det finnes kanske mer omedelbarhet i ett »Svärmeri»,
skrivet efter det sommarsagan förbytts till ett minne, men
annars erbjudande ingenting originellt, utom just
enkelheten :
Då jag i kvällens stunder
vid boken sitter än
och stretar mot en blunder
med min latinska vän,
mig ofta bort jag svingar
från bok och kulen kväll,
på fantasiens vingar
jag flyger ur min cell.
Jag gamla luntor glömmer
och stelnad visdoms mängd,
och ut mig gärna drömmer
till skogs och blommig ängd.
Och åter om jag vankar
uti alléers rad,
där ljumma vårdagstankar
stå skrivna på vart blad.
Jag går de gamla vägar,
så ofta trådda förr,
uppöver åkertegar
intill min flickas dörr.
Jag träder in i salen,
av minnen full den är,
i fönstret ser jag alen
vid lilla insjön där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
