- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
76

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häst som får sitt banesår — efter det löjtnanten på en
rekognoscering fått sitt. Litet mer poetiskt är nästa stycke,
»Brev till Anna», där brevskrivaren tänker på hustru och
barn och ser dem för sig i hemmet; men också här är
formen alldeles underhaltig: den ovana handen har icke
alls rått med det i sig självt svåra versmåttet, för vilket
Levertin i dessa dikter visar en avgjord förkärlek. Det
följande stycket är dock bättre, och som det innehåller
den enda relativt lyckade karaktäristiken — visserligen med
stark anklang av Runebergs »Munter», ehuru omflyttad i
en annan kategori — må det meddelas fullständigt.

G u 1 cl 1 o c k.

Kamrater, i morse har Guldlock dött,
då morgonvirveln på trumman han slog,
som levande käckt han trumman har skött,
och käckt som en dansk soldat han dog.

Vi kände ju honom var eviga en,
han var som en son till hela vår kår.

Här ligger han skjuten och död som I sen,
vid liket på marken hans trumma står.

Den pojken han hade förunderligt gry,
åt allt han log och skrattade blott,
och vem har väl nånsin sett honom fly,
hur hett i striden det till hade gått.

Nej, lugn i det främsta ledet han stod
och följde med ögat kulornas flykt,
när stundom hans rock blev bestänkt med blod
han mumlade blott: det där var för styggt.

Vem hörde från pojken ett klagande ord
då han hungrig och frusen appell skulle slå.

Förnöjd han sov på den fuktiga jord
och hurtigt med solen han upp sågs gå.

Var gräl å färde, strax Guldlock steg fram
att stifta emellan de stridande fred,
den argaste bass blev from som ett lamm
då Guldlock på honom blickade ned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free