- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
80

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt närmare palatset truppen tränger,

och plötsligt Paul själv baneret tar

och med ett språng han in i slottet hinner.

Och i de dunkla portvalv han försvinner.

Paul ilar genom gemaken, »där solljus njuggt igenom
rutan silar och skimrar över glatt polerat tak», tills han
står inför prinsessan, som »ligger slummerbunden och andas
sakta genom röda munden». Slagen dröjer han en stund
innan han vågar trycka kyssen, glödande och levnadsvarm,
på hennes läppar1. Hon hälsar honom glatt.

Och hovet vaknar, bröllopet blir firat
med högtidsjubel och med högtidsglans.

I saln står ungdomsfagra paret sirat
med gyllne krona och med myrtenkrans,
med blomsterkedjor är palatset virat,
på glattad tilja trådes hövisk dans . . .

Så regerar han i många år, »en ann kung Artur vid det
runda bordet», och en dag vid taffeln skall en skald besjunga
hans dater, då — »pigans råa stämma hördes stamma:
Nu kryper Paul i sängen med detsamma».

En annan gång går han vilse i »Tusen och en natt»,
drar som Harun ar Raschid på äventyr med sin visir, stiger
in i palats och i kojor, helt färgrikt beskrivna i några
klingande stanser. Men är han trött, söker han vila i
haremsgårdar:

Han lyssnar stilla till fontänens dikt
och väna tärnor vid hans sida vaka
och viska i hans öra mången bikt.

Men själv han glömmer alla ting som tima
i famnen hos sin tjusande Fatima.

Dock, helst styr han kosan ensam över ocean på
tusenmila färd till fjärran länder, med en ensam ö till mål,
dit ingen följer honom åt. Där får han vila ut vid naturens
barm och suga styrka ur dess friskhet, efter alla vedermödor

1 Detta påminner starkt om scenen med Stine i andra sången
av »Adam Ilomo», jfr andra reviderade upplagan 1851, s. 73,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free