Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komlighet hava hjärta att låta ens den värsta syndare pinas i
evig tid och sålunda även utan allt ändamål? Det brusade och
jäste inom honom, och skyndsamt kastade han sig in på den
sista delen av sin predikan, där han talade om förlåtelse och
barmhärtighet. Här blev han själv rörd, orden flöto från hans läppar,
fulla av känsla och välljud, då ett ivrigt samtal i sakristian nådde
hans öron. Han igenkände kyrkoherdens röst.
Det som kyrkoherden avhandlar är gårdagens viraparti
och hans egen fördömda otur. Gerhard får en skopa kallt
vatten över sig mitt under predikan. Hans beslut är
fattat, han gör hastigt undan det som återstår, och när han
kommer ut på kyrkbacken, sliter han av sig prästkragen.
Framkommen till Lindby ber han Amy om ett samtal i
syrenbersån. »Vad hon tog sig bra ut i lövsalens dämpade
belysning! Gerhard måste stanna för att betrakta hennes
fina, engelska ansikte med den i pannan nedhängande
luggen och hela hennes välväxta figur, som framträdde till
sin fördel i den ljusa, tätt åtsittande klänningen.» Han
säger henne omedelbart, att detta var hans sista predikan
och förklarar, på hennes förvånade frågor, att han icke varit
uppriktig mot henne, att han blott blivit präst på sina
föräldrars önskan, att hans tvivel ständigt vuxit och hans
avsmak för kallet tilltagit. När han märkte, att hon älskade
honom, ville han pröva sig själv genom att en gång predika.
Men mer än någonsin inser han nu, att det är omöjligt.
Amy är på fläcken färdig med sitt beslut: mellan
dem kan nu mera icke någon förbindelse komma i fråga;
och det är knappt att hon kan ge honom ett vänligt
ord till avsked. Nu är det den blivande svärfaderns tur
att bli underrättad. En ny typ införes och författaren
försöker sig i en samtalston av annat slag:
»Stig in!» ropade inifrån en fryntlig röst, »jag säger som min
gamle rektor i världen: intet oljud med labbarna! Tror du, att
jag tänker passa på dörrarna för din skull?»
»Goddag farbror Strandholm. Hur står det till?» »Tackar
som frågar! Nåå, blevo käringarna mycket uppbyggda av din
predikan? Vaba?»
»Farbror, jag har givit prästekallet. . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
