Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fotter taktmässigt vidrörde soffbenen. Dåliga anekdoter började
droppvis regna ned med intermezzon av en och annan trevlig
visstump såsom:
»Sen kommo de till Neapels land,
där lata maccaroner sig vältra uppå strand,»
varav Enberg fick anledning att föreslå en skål för Palander och
Nordenskiöld. Uddén hade emellertid helt solo druckit en mängd
skålar för alla i sällskapet, sig själv icke undantagen, och var just
i färd med att dansa cancan med Borgenstjerna, då Kurt rullade
sin stora kropp ur soffan och påstod, att tiden att gå till Berns
vore inne. Och ut skredo zwyckbröderna så fort tid, rum och
krafter det medgåvo. Vid synagogan skulle Uddén visa sig på
styva linan och läsa den hebreiska inskriften: gimmel, gimmel.
Längre kom han icke, klagande över att bokstäverna voro så små.
De slå sig ner på altanen i Berns salong, medan
orkestern börjar.
Gerhard följde med ögonen bladen, som dallrade för den sakta
nattvinden. Han skulle hava velat skilja sig från de andra för att
gå ned och svärma bland träden. Uddén talade för sig själv om
semipelagianismen, Enberg och Vassman blickade djupsinnigt ned
i marken, liksom för att undersöka jordens inre beståndsdelar.
Men Borgenstjerna talade med Kurt, som med en belåten min
betraktade, huru röken ormade sig upp i luften i fantastiska ringlar,
om sin gamla, aldrig rostande kärlek och mumlade med rörd
stämma: »Deborah Amalia». Kurt gillade hans känslor och föreslog,
att man skulle gå till Kastellholmen och se på utsikten i den
ljusa sommarnatten. Zwyckbröderna gingo ut på Kungsträdgården,
som vilade tyst och stilla, följde Norrström, som utkämpade sin
sekelgamla kamp mot brovalven, över till Skeppsholmen. Omsider
hade de passerat Skeppsholmens långa vita husrader och hunnit
över till Kastellholmen, där de slogo sig ned på bergen. Härligt
var det däruppe! Allt var så tyst, så stilla, blott då och då
fortplantade vinden några oregelbundna toner från ett handklavér på
Djurgården. I den lugna, nästan omärkligt krusade vattenytan
återspeglade sig de förfallna båtskjulen på Djurgårdsstranden i
svävande mjuka linjer, som brötos av en ensam roddarbåt,
framdriven med sakta årtag. Längre bort skönjdes Djurgårdens
terrass-formigt uppstigande byggnader, och Ladugårdslandskyrkans torn
blickade allvarsamt ned över vattnet som S:t Paulskyrkan över
Themsen. Himmelen, som över deras hjässor var blå, smälte vid
horisonten i orangegul färgton. I bakgrunden ruvade Nybron, som
en stor, mörk fonddekoration, avsedd att låta det övriga framträda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
