Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en sä mycket klarare och ljusare dager. Gerhard skådade för
tjust ut på havsytan, i det han åhörde, hur Kurt halvhögt dekla
metade en aftonsång, som förunderligt väl harmonierade med
stämningen i hela natursceneriet. Allt efter det han fortsatte att läsa,
blev hans röst högre och varmare, och då han slutat, tog han
Ger-hards arm, viskande: »vi låta dem skaffa sig hem bäst de vilja och
kunna». Gerhard nickade bifall, i det han kastade en avskedsblick
pä sällskapet. Vassman sov den oskyldiges sömn, Borgenstjerna höll
en ståtlig oration i den högre stilen till Enberg, som låg på marken
och gnolade en dryckesvisa, och Udden låg på magen och letade
bland sanden och gruset efter sina glasögon.
Här hava vi den första Stockholmsskildringen av Oscar
Levertins hand; det är betecknande för den tids
litteraturriktning, i vilken han växte upp, att den bildade ram
kring ett dryckeslag.
Det tredje kapitlet börjar med en skildring av den
Strandholmska familjens olika medlemmar, och vi få först
nu göra bekantskap med den glada patronens religiösa fru
samt erhålla förklaring på ursprunget till Amys stränga
världsåskådning. Ett försök till djupare karaktäristik av
den motsättning, vari religiositeten står till hennes av
naturen friska, energiska och självständiga sinne göres.
Efter Gerhards avresa har grubblet åter tagit överhand hos
henne, men Kurt, som är bekant i familjen och ofta
besöker den, för Amy in i poesins världar och botar henne
sålunda. Dikten väcker förut okända känslor hos henne
»mer än vanligt var detta fallet med det arbete, hon
sist läst, Goethes Faust». Hon sitter en kulen höstkväll
och betraktar de gulnade bladens dans, medan boken
glidit ner i hennes famn och hon erinrar sig samtalet om
Fausts religion, vilket naturligtvis citeras.
Plötsligt började hon tänka på Gerhard. Hon kände, att hon
älskade honom, och hon harmades på sig själv, hon harmades på
sin moder, som berömt hennes handlingssätt, hon harmades på
allt. Men höstvinden, som pep i knutarna och ven i trädkronorna,
viskade: »det är ditt eget fel», vindflöjeln, som gnisslade och tjöt
på taket till flygelbyggnaden, sade detsamma, och de nedfallande
kvistarna upprepade, prasslande och rasslande: »det är ditt eget
fel». Det hade blivit alldeles mörkt, och av huset kunde blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
