Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var honom lika oumbärlig som luften själv: på ingen
resa hade han så bråttom, att han ej ägnade någon
tid av dygnet ät läsning på hotellrummet, ingen färd var
honom för lång eller oangenäm — »man har ju en bok
med sig» —, han kunde icke göra ett enda besök på landet
hos vänner eller anförvanter utan att för ett par timmar
söka sig till boken på sitt rum, ja, under de sista tiderna
växte det till en ren mani att ej röra sig utan någon bok
under armen. Han avundas sin korrespondent dennes
mångsidighet och målmedvetenhet och analyserar
pessimistiskt sig själv: »du är icke som jag en kräsmagad
stämnings-människa, som är dömd att vackla hit och dit med åsikter
och tillfällig entusiasm». Han bekänner för honom, att han
är tvivlare i allt som rör det tillkommande livet, och då han
alltid har till hands en hemulsman i litteraturen, till vilken
han kan hänvisa, vill han denna gång »citera en följd verser
ur Gjellerups sista arbete, som heter ’tidens röster’, de
hava, synes det mig, sammanfattat en modern livsåskådning
i korta drag». »Tidens röster» är en dikt i samlingen
»Rödtjörn», från 1881, och ur den avskriver Levertin nu
hela sju strofer, innehållande en hymn till det levande
livet och till framtiden1.
Helt säkert är följande sonett tillkommen i
sammanhang med de reflexioner, som vännens brev väckt:
Förgäves målar du i färger bjärta
ett själens liv i evighetens skär,
uppå ett liv som efter detta är
jag hoppas ej, men vill din tro ej svärta.
Vem fick ej mer än nog av världen här,
vem plågades ej så av någon smärta,
att när det klappat ut, hans gubbehjärta,
förmultnelse och ro han blott begär.
Nej, leende jag sträcker öppna armar
mot döden som mot sprutan med morfin,
de svara båda ljuvt med glömskans vin —
1 Stroferna stå i originalupplagan av Gjellerups bok s. 252 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
