Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nittonåringen! som en annan Faust, grubblande över
livets gåtor vid sina folianter:
Från morgon till kväll
jag satt i min cell
på tingen jag grubblande tänkte.
Min bok var min värld,
min bok var min härd,
var allt som en tanke jag skänkte.
Filosofernas ord
vid mitt arbetsbord
jag läste, gömd i mitt näste,
deras tvivlande ord
om himmel och jord
uti mitt hjärta sig fäste.
Naturen var död
och världen för snöd
för att läska törstande läppar
och människan fått
en krymplings lott
att stulta framåt på käppar. . . 1
1 en liten symbolisk dikt låter Levertin första gängen
ana en förklang till den medeltidsstämning, som senare så
ofta tonar i hans poetiska motiv: han talar om hur man
i forna tider på varje färd bar madonnans bild, »målad
fint med penselns streck bland siden och brokad»
har han också städse med sig madonnabilden, men målad
djupt i hans bröst. För övrigt äro de få kärleks- och
förlovningsdikter, som finnas kvar, flyktiga improvisationer,
mycket litet utarbetade och i fråga om skaldens utveckling
föga intressanta. De sträcka sig in på sommaren; de
senaste äro tydligen skrivna i Stockholms skärgård, där
familjerna bodde i närheten av varandra. Här må meddelas
endast en av de tidigare. Den är dagtecknad i juni 1882 i
Montreux, där Levertin i slutet av maj åter sammanträffade
med sitt ressällskap och där det sista avgörande ordet fällts
mellan de unga tu — att döma av en anteckning av Lisen
Svanströms hand i Oscars lilla bok, daterad den 25 maj.
Dikten lyder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
