- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
131

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Studietiden i Uppsala. Kritiska och
skönlitterära lärospån.

ort efter sin ankomst till Uppsala skildrade Levertin i

ett brev till Hamberg den 16 september 1882 sina första
intryck från lärdomsstaden. De voro icke glada. Hela
sensommaren hade han krasslat, och det var kanske därför,
han kände sig missmodig. »Lfngdomens eviga stad» syntes
honom i alla fall icke vidare rolig. Han hade träffat

några gamla kamrater, som han fann oförändrade och
föga underhållande; han hade »ett innerligt behov av nagon
att resonera med», men var ensam: »jag spelar en sorglig,
men frivillig eremitroll å la enslingen i Johannisskären >’.
Han hade fått rum Sysslomansgatan 16 och föresatte sig
att »riktigt börja arbeta och läsa». Hans första mål
skulle bli att »läsa undan på grekiskan», och han åhörde
därför prof. Löfstedts föreläsningar över Aischylos’
»Aga-memnon».

1 detta brev talar han åter om litteratur och för första
gången har hans läsning omfattat ett filosofiskt verk
naturligtvis Hartmanns »Det omedvetnas filosofi», som
formulerade den realistiska riktningens gråa syn på livet
och vid denna tid lästes, beundrades och kommenterades på

1 I »Ett novellfragment» (»Sista noveller») läses följande om
de »tomma och innehållslösa Uppsalaåren»: »Kanske beror det

på, att min tidiga förlovning utrotat mitt för övrigt aldrig
synnerligen starka vänskapssinne, och något spår till punschhumör och
gemytlighet har jag aldrig ägt. — Staden på slätten blir ett fängelse
för ungdom, där man i grå celler i enformigt vaggande gungstolar
genomlider sitt straff. . . Dagens enda levande ögonblick voro
posttiderna, då brevbärarens steg närmade sig uppför trätrapporna
och genom den långa förstugan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free