Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många hall i norden, sedan bekantskapen med Hartmanns
filosofi där förmedlats genom en nppsats av
Helsingfors-bibliotekarien prof. W. Bolin i Svensk tidskrift 1872. Efter
att ha frågat vännen vad denne tycker om Kristian Elsters
»Farlige folk», som är hans förtjusning - »kanske mest
på den grund, att jag en gång träffat en K o r n e 1 i a f i g u r»
fortsätter Levertin: »Jag har i sommar läst ut
Hart-mannska filosofien, som intresserar mig utomordentligt.
Ehuru det var mycket, som jag icke helt kunde begripa,
smickrar jag mig dock med att kunna följt hans
bevisnings-gäng i huvudsaken. Hans åsikt om att Gud är
omedveten är i alla hänseenden egendomlig; det löser som
du märker allt bråk om det onda m. fl. Men jag kan
aldrig komma ifrän det, att jag finner det vara en
inkonsekvens att erkänna en utveckling och att naturen är
teleologisk och ändock påstå att det är en illusion att
tro att världen skall fortsätta sig — vad säger du därom?
Det förefaller mig dessutom som att det är ytterst lätt att
bliva pessimist av sorg eller indignation, men jag tror
knappast att lugna granskare, som sakna pessimismens
förutsättningar, kunna beröras av hans system.»1
Sin föresats att »riktigt arbeta och läsa» genomförde
Levertin med den utomordentliga ihärdighet, som från nu
och till det allra sista skulle känneteckna hans arbete.
Jämte grekiskan, och än mer än den, blev
litteraturhistorien närmaste föremålet för hans kunskapssträvan. Han
åhörde flitigt både C. R. Nyblom och dennes unge docent
Henrik Schiick, till vilken han från början trädde i ett
förhållande ej blott av tacksamt lärjungeskap, utan av
sympati och vänskap. Detsamma gällde Adolf Noreen, vars
tändande undervisning förmådde Levertin att även i hans
ämne sträva efter högsta vitsordet. Han hade blott studerat
i fyra terminer, då han den 28 maj 1884 avlade
filosofieka n d i d a t e x a m e n med vitsordet »med utmärkt beröm
godkänd» i estetik med litteratur- och konsthistoria samt
1 Jfr. vad Strindberg säger om detta arbete i »I röda rummet»,
1887, s. 65 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
