Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med trådnötta, luggslitna gamla argumenter, kuriösa åsiktspetri
fikater, vilka haft liv i sig i farföräldrarnas tid, talade han sig
varm. Han begrep icke själv, varifrån han fick orden. All hans
skepsis gick. Hans stämma blev klar. Hans bevisföring blev
bindande. När han slutade, hade han gråten i halsen. »Ja, kära
Ernst,» slutade den äldste gubben med överlägset saktmod, »saken
är den, att ni ungdomar tro, att alla gamla äro åsnor, men vi
gamla, vi veta, att det är ni, som äro åsnorna . . . och vi avundas
er ert Eselei.» . . .
. . . Dock dagar finnas, mulna dagar, då inga fantasibilder
förslå. Då ett enda ömt ord betyder mer än de skönaste drömmar,
och ett trofast handslag Iisar mer än fantasins luftigaste syner.
Dagar då hans tankeförmåga var som en utnött väv, då hela hans
liv föreföll utslitet som en positivmelodi. Att sådana dagar, då allt,
vad föreställningen bjuder, smakar fatt, jolmigt ända till äckel,
att sådana dagar icke få uppleva något nytt, det känns tungt,
hopplöst tungt. Och ingen hjälp finnes, ingen utom sömnen, och
man tänker med oskrymtad avund på de lyckliga männen i sagan,
vilka fingo krypa i ide och sova över både jul och påsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
