- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
154

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

övertygelsens styrka och dessutom en mogen syntetisk
klarhet, överraskande för den 21-årige författaren. Efter att
hava anfört de ord av Balzac, vilka han nedskrivit i
en anteckningsbok och som tidigare citerats, fortsätter
Levertin:

Samtidigt som tidens skriftställare mer och mer bemöda sig
om att förklara människorna och tingen utan att erkänna någon
deistisk makt över dem, samtidigt som alla hävdvunna regler för
ens görande och låtande av tidens filosofer oförskräckt upptagas
till en skoningslös granskning, för att ett så stort spelrum som
möjligt må lämnas åt individen, hava de nyupptäckta, med allt
starkare och starkare bevis styrkta ärftlighetslagarna i betydande
mån höjt ens ansvar mot andra.

Huru tomt och haltlöst blir då icke de ortodoxas påstående att
den från samtidens religiösa åsikter frigjorda människan blott
skulle känna sig manad att följa sitt sinnes nycker, när plikterna
mot alla dessa tillkommande, vilka i en ändlös, lång kedja äro
knutna vid oss, vilkas väl eller ve beror på oss, nödvändigt tvingar
oss till en allt mera skärpt stränghet mot oss själva.

Vilken uppenbarad eller rationalistisk religiös åskådning kan
lägga strängare och rättfärdigare krav på sina anhängare, än denna
lära om att på individen vilar ansvaret för släktet? Och om detta
tema handla i viss mån tidens alla i tidens egen anda skrivna
verk; i många tycker man sig till och med på spridda ställen se
namnen på evolutionslärans förkämpar, hallucinerande för en i
marginalen.

Med denna teori till rättesnöre skrev de sista decenniernas
störste romandiktare sitt fasansfulla stora nutida epos Les
Rougon-Macquart, och om detta ämne handlar också de sista decenniernas
störste dramaturgs hemskaste tragedi.

Så går något av den djupsinniga grekiska ödestragiken igen i
modern form, och Osvald blir icke blott en levande Nemesis för
fru Alvings skuld, utan även en personlig, en oblidkelig och oändligt
samvetstyngande anklagelseakt mot alla de många, många, vilka
nu klarare än någonsin torde inse sanningen av att »fädrens skulder
straffas på barnen in i fjärde och femte led».

Och detta är det som gör Gengångare till Henrik Ibsens
modernaste och mest storartade drama, som låter alla dem, vilka
omfatta åsikter befryndade med skaldens, betrakta ett uppförande
av denna pjäs nästan som en stor offentlig bekännelseakt.

Ilär är icke platsen att tala om Gengångares betydelse som
ett konstverk; om dess stora och oförgätliga förtjänster i detta av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free