Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende är för längesedan tillräckligt ordat. Man behöver blott
erinra om en sådan omständighet, som att däri ej förekommer en
enda personlighet, som icke är ny, självständig och helt karaktäri
serad, att däri icke gjorts ett offer, om än aldrig så litet, åt tradi
tionellt schematiska fordringar. Ej heller är det mödan lönt att
inlägga några gensagor mot dessa »moraliska» domare, vilka i sin
dygdiga harm korsa sig över mästarens verk . . .
Meningen med dessa rader är blygsammare, är blott att påpeka,
att med Gengångare gives den klaraste och distinktaste proklama
tion av det mesta av det som den generationen tänker, känner och
tror på, som någonsin på någon scen förekommit.
Sin första större recension publicerar Levertin i andra
häftet av Ur dagens krönika för 1883. Den gäller Gustaf
af Geijerstams berättelser. Sedan han karaktäriserat bokens
grundstämning, säger den t juguettårige kritikern till försvar
för den dystra uppfattning, som genomgår den :
Det finns så många sjukdomar, kroppsliga och andliga, som gå
förhärjande och dödande som smittosamma farsoter över tidens
motståndssvaga människor, det gives så oändligt mycket sjukt och
förkrympt, hur är det då möjligt, att en nutidsförfattare kan bliva
annat än en läkare, vilkens plikt det är att gå fram till sjuksängarna,
oförskräckt sondera krämporna och söka finna hjälpmedlen.
Trubadurernas tid är förbi, ångans och uppfinningarnas tidevarv har icke
råd att hava en lyxlitteratur för dess egen skull. Alla de stora
sociala och mänskliga frågor, som förut i åratal sysselsatt de
enstaka, de lärda, grubblarna, reformatorerna, rycka nu, som aldrig
förut, människornas stora flertal in på livet, och har en författare
högre mål än att bliva genomögnad för att fördriva en tråkig
eftermiddagsstund, så har han intet annat val än att ställa sig bland
andra arbetare och söka i sin mån vältra framåt de Sisyfusblock,
som fördom och okunnighet lagt på mänsklighetens väg. Därför att
det ligger där så många hejdande stenar, så många tröga, svår
rörliga berg, som se ut, som de aldrig skulle kunna rubbas, tvingas
ingenjörerna att underminera och det kalla förnumstiga kritici,
som ägna allt gammalt en blind fetischdyrkan, nihilism, lust att riva
ner idealen.
Han berör vidare med säker iakttagelse inflytandena
från Ibsen, Kielland och Elster, prisar skildringen, men
klandrar mycket psykologin, särskilt i den berättelse,
som ju ville vara bokens bärande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
