Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plump och dessutom upprördes över anfallet mot sin då
närmaste vän och anhängare i litterära frågor, sände
en protest till Dagens nyheter. Redaktionen införde den
med ett förbehåll: då författaren byggt på den
förutsättning, att Molanders ståndpunkt i »Vårflod» betecknade ett
avfall, anmärktes, att så vitt man visste, Molander
egentligen aldrig tillhört den realistiska riktningens målsmän i
Sverige.
Utgående från den nämnda förutsättningen, jämför
Levertin Molander med Holger Drachmann, som ju kort
förut publicerat »Briigge och Ostende», det våldsamma
angreppet mot realismen och Oeorg Brandes. Båda dessa
omvändas argument förefalla honom lika daliga. Molanders
tendens är, så vitt denna kan skönjas ur det töckniga
stycket, att en man skall bli »karl för sin hatt» och att
en kvinna »skall bli mor» och uppfostra sina barn (varvid
hr Molander tyckes med uppfostra mena detsamma som
smörja upp); men detta är nu egentligen icke något nytt
och har ej jävats av den moderna realismen, som
dock-vill att också kvinnan skall bli »karl för sin hatt»...
»Styckets egentliga spets,» fortsätter Levertin, »är dock
riktad mot de realistiska författarna och som representant
för dessa nya skadedjur står Gustaf Wolff, en framfusig,
karaktärslös skrävlare, som är egoistisk upp över öronen,
slår omkring sig med slagord och i samma ögonblick gillar
en sak praktiskt och ogillar den teoretiskt (d. v. s. i sina
böcker)... Hr M. kallar alla, som omfatta de nya tankarna,
för frasmakare och uppmanar dem att hålla sig vackert
stilla och rätta sig efter det äldre folket, som är i kyrkorna
om söndagsförmiddagarna ...» Men hr M. liknar däri en del
av högerpressens organ, att medan allt som stöter på frisinne,
kosmopolitism och fritänkeri för honom är fraser, han icke
känner några fosterländska och religiösa sådana. En
motsatt uppfattning är dock icke mer sällsynt ens i Sverige, och
vill hr M. göra någon s. k. »hjärtats och religionens
opposition» mot vår tids hädiska ungdom, blir det nog något
å la käringen mot strömmen... Efter att hava farit illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
