Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lismen medger Levertin, att en reaktion kan vara behövlig
mot åtskilliga av naturalismens överdrifter, men en verklig
reaktion har »något av det orättvist förbiseddas livskraft i
sig», och det skönjes ej i dessa böcker. Daudets »Sapho»
finner han svag i den psykologiska analysen; Zola
påpekar i »La joie de vivre» djuptänkt, vilket storartat
mysterium livet är, och Qoncourts »Chérie» låter en med
vemod tänka på, att detta galleri av själfulla kvinnor, som
bröderna Q. fulländat »med målaren de Nittis träffsäkerhet
i det yttre och sin egen ojämförliga psykologiska finhet i
det inre» nu är avslutat. Maupassant berömmes för sin
fasta och klara stil och klandras för att ensidigt syssla med
det sexuella. Men de högsta lovord ägnas dock Jules
Valles’ cykel »Jacques Vintras», »som torde tillhöra det
friskaste, mest energiska, livfulla och kyska, som på länge
författats i Frankrike1.» Till slut behandlas några
diktsamlingar.
Varken i denna eller de följande artiklarna ger Levertin
någon egentlig estetisk trosbekännelse. Dock äro här
alltjämt inströdda uttalanden, vilka kunna tjäna till ledning vid
bedömandet av den unge kritikerns utvecklingsgång.
Anmälande Q. Nordensvans »Skuggspel» talar Levertin
om »faran av den benägenhet en del av skolans
representanter hyser att göra allt till ett klemigt miniatyrarbete med
stämningar och små situationer, ett petigt ciseleringsarbete,
som lätt blir till blott och bart idéfattigt accessoarmåleri».
På tal om Coppées berättelser, som han mycket berömmer
liksom förf:s hela produktion — säger han något, som
det kan vara intressant att jämföra med hans tidigare lovord
om Dickens: »Att gå ifrån en fransk eller nordisk
nutidsroman till en engelsk är som att efter ett eldigt samtal i
agitato med en ung man eller en intressant kvinna i
trettioåren begynna en dålig, kältande, ihållande
konversation med en sladderaktig gammal tant eller lyckligast en
beskedlig gammal onkel. 1 förra fallet liv, glöd — flam-
1 Den har emellertid knappast levat längre än författaren,
som dog 1885. Omdömena om honom äro för övrigt mycket olika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
