- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
172

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men höfterna äro starka, fasta. — Hennes litet trånsjuka ögon
föra en liten flirtationskurtis med en ung löjtnant ... Fru L. är en
wienerska (sic) med svarta ögonbryn, vita kinder med poudre de
riz, fyllig torso och långa, skära, ringprydda fingrar. Hon är
skådespelerska, och en mängd beskedligt folk, vilka annars pläga
betrakta henne på avstånd genom kikare, njuta av att få tala vid en
aktris — besynnerlig lust hos kälkborgare. Greve C., den gamle
rouén med håret benat i nacken och lystna blickar under matta
ögonlock pratar med fru S., en liten täck brunett med stora, väckta
ögon, klädd i päls med en rysk pälsmössa på det fina huvudet.

I morgon då, säger han.

Hon nickar jakande med ett halvundanskymt småleende i
högra mungipan och låter sin behandskade hand länge vila i
grevens...

Constance, baron Gullklos nya mätress med en stor
Rembrandts-hatt över svärmande ögon och sinnlig underläpp, låter servera sig
kaffe av baronessan Gullklo — det fnissas runt ikring. En attaché
böjer sig mot en annan fru i kaféet och viskar henne några ord
på franska i örat. Hon söker skrattande taga en litet förnärmad
min på sig och slår på markisens gants suédois med sin solfjäder av
elfenben . . .

Kaféet är som en bit ur ett harem . . . det talas franska . . .
Ryskt térum, doft av rykande té, fina parfymer från damernas
toaletter, man trängs mot mjuka kroppsrundningar. . . Ett stänk
av sensualité i det varma rummet mellan urringade, bisarrt klädda
damer och herrar.

Naturligtvis är allt detta ironiskt ställt i kontrast mot
basarens ändamål: för de fattiga.

Där är vidare ett fullt utfört kapitel:
»Innocence-orden», vilket sedermera, omarbetat, använts för
»Konflikter»1 samt en antydan om hur författaren tänkt sig
slutet: När självmordet försiggått, äro några av den dödes
vänner tillsammans. En av dem klär sig till en bal, som
han ej kan försumma, emedan en överordnad bjuder; en
annan skall på ett kalas, där han hoppas bli presenterad
för en aktris i den lättare genren. »Bergegren (den
hygglige) hör samtalet, vämjes, går så till sig —
skymnings-scen i fönstret... slutar med att han tycker livets yttringar,
järnvägarna, spårvägarna etc. så förbannat fånigt

1 b. 183 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free