Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var självskriven i »kotteriet», som utom Geijerstam
närmast bestod av Tor Hedberg, Hellen Lindgren, Per Staaff,
Karl af Geijerstam — ingenjör till yrket, men varmt
intresserad av litteratur och tidens alla frågor. Axel
Lundegård och Ola Hansson voro tidtals med — isynnerhet
under den tid, då Aftonbladet hade sin litterära period
och ville samla de unga ikring sig. Några regelburldna
sammankomster höllos icke, men man råkades alltjämt,
diskuterade ny litteratur, byggde planer och utkastade
idéer; man bildade ett högkvarter för den unga
författar-falangen.
Flere bland dessa vänner voro ofta sedda gäster i
den Levertinska familjen, särskilt bröderna Geijerstam,
av vilka den yngre blev nära förtrogen till Oscars far, och
där debatterades de litterära spörsmålen minst lika ivrigt
som utom hemmet1. Men samtidigt hade också de flesta
av en ovanlig livaktighet, rörelse och intresse, en kvinna, som jag
alltid minnes talande med en kvick, lätt skorrande röst, den enda
svenska jag råkat med möjlighet att hålla en litterär salong, ty
hon var en konversationstalang av första rangen med en stor
personlighets franka och frimodiga intelligens. Hon var intressantare
som människa när hon talade, än när hon skrev böcker. Hennes
noveller ägde med alla sina förtjänster ett vacklande mellan ren
problemdiktning och människoskildring . . . men hon själv hade över
sig en sällspord glans och frihet.»
Den salong, fru Leffler höll, bestod egentligen däri, att några
personer beslutit komma tillsammans vissa aftnar och tala litteratur.
Den kallades »Svältringen», emedan det ej skulle få bjudas annat än
smörgåsbord med högst fem assietter, vilket dock senare urartade till
supé med fem rätter. Sällskapet var icke alldeles exklusivt »realis
tiskt». Dit hörde visserligen fruarna Kerfstedt och Agreil samt G. af
Geijerstam och G. Nordensvan, ävensom lyrikern Edvard Fredin och
Oscar Levertin som någon gång sedd gäst; men där kommo
också andra, såsom Claes Lundin och filologen R. Geete samt
senare till och med Viktor Rydberg. Denna »salong» upplöstes
om någon tid. (Medd. av G. Nordensvan.)
1 Det är om denna tid G. af Geijerstam påminner, då han
i sin nekrolog över Wilhelm Levertin yttrar: »Allt ifrån den tid,
då hans son själv debuterade som författare, blev det Levertinska
hemmet en samlingsplats för alla de personer, vilka samtidigt med
sonen arbetade inom andens värld. Utan all pretention kom man
dit, man var som hemma hos sig, och det ovanliga inträffade, att
fadern var vän med sonens vänner och umgicks med dem som
med jämnåriga. Då 80-talets genombrott inom litteraturen kom,
torde få med så stort intresse deltagit i allt vad då grämde eller
entusiasmerade de unga, som denne gamle man, vilkens bruna,
12.
Levertin. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
