- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
195

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för dig sitt svarta djup, skall än din halvskymda blick varsna
dessa framtidstankarnas fjärrsyner om en ljusare människolycka,
vilka skänkt ditt sinne tröst allt sedan ungdomen. . .»

Månskenet tystnade, och villrådig stod vandrarn kvar på
korsvägen. Ty än lyste lampskenet fridfullt och lugnt, ledande mot
det upplysta hemmet med den ombonade värmen och de nöjda
rösterna, medan månstrimman fortfarande gnistrade med sitt leende
av ironi och pekade långt bort mot skogen, mot sällsamt dunkel
och rika dofter, mot tjärnens näckros, som skimrat underbart.

Till samma kategori hör en rimmad utgjutelse, som
ännu blott betonar missmodet över att icke uppleva
någonting stort och icke bliva någonting stort:

Skymningssång.

Nu sänker sig skymningen, tröstlös och grå

över stadens strävsamma kiv

och skuggorna falla

mörka och kalla

kring torgens brusande liv.

’ Men högt över hus, som i halvdunkel stå,
sig kvällshimlen välver kylig och blå.

Längs gatorna krälar en febersjuk ras

som kampen för bröd trycker ner,

på förgråtna miner

gasljuset skiner

i hörnen av skumma kvarter,

ty glåmigt och gult bak immade glas

ren fladdrar och flammar lyktornas gas.

Ånyo en dag har förrunnit i hast
med sitt märglösa tidsfördriv.

Och den vävnad av drömmar

åter jag sömmar,

som aldrig får växt av mitt liv,

ner till marken jag trycktes av missmodets last.

På nytt, o på nytt en förhoppning som brast!

Du den stora lidelsens luttrande dop
med din kärlek, fanatisk och varm,
skall du aldrig mig bränna,
aldrig jag känna,

hur du höjer till handling min arm,
och bland mina tankars förvirrade hop
få förnimma min kallelses myndiga rop?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free