Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det känns, som mitt hjärta krymper
av oändlig skräck,
när till sist i min boning jag griper
i trappornas räck.
Och än när min lampa jag tänder
i mitt ensliga rum,
jag räds, att du fingrar på låset
lika fasansfullt stum,
och än, när jag sovande vandrar
på drömmarnas väg,
jag räds för det dova dånet
av kommande steg.
Denna senare dikt har Levertin på sätt och vis ombildat
i ett stycke benämnt »Fantasi», som han tryckte i
publikationen Framåt 1886 och där han, begagnande ett tämligen
utnött motiv (»Der Doppelgänger!»), ger det spöklika
sällskapet — en vitklädd clown — sina egna drag. Han
förändrar tillika anslaget så, att fantasins upphetsning
förklaras genom »aftonens svirr och glam»:
En grinande skråpuk bar han
med spasmodiskt, förvridet skratt
och svängde med mjölade fingrar
konvulsiviskt sin toppade hatt.
Och med ens i mitt öga jag kände
en innerlig medkänslas tår,
och skyggt med en hand, som skälvde,
jag strök hans pudrade hår.
Då avtog han snyftande masken —
min Gud! — mina egna drag,
men så tyngda av sorg, att aldrig
någon sett dem så — mer än jag. I
I nyssnämnda publikation står ännu en annan dikt,
bärande samma namn, »Ångest», som två dikter förut.
Också den vittnar om svåra stunder av oro, självplågning
och förtvivlan, och första gången se vi här Levertin ruvande
över det öde som vilar på hans ras:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
