Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle vara som kanten, som smyger
kring bröst med doft av verveine,
som tarlatansmolnet, som smyger
i takt kring dansösernas ben.
— Men visserligen finnes bland dessa dikter också
lättare gods. Jag vill icke uppehålla mig vid sådant, som
en högst ungdomlig och troligen från de första studentåren
härstammande satir över »äldre fröknar», vilka sitta
beväpnade med Björnsons »En handske» och fara illa med sina
medmänniskor, en dikt, som närmast liknar gymnasistårens,
eller vid ett självironiserande stycke, »April», med stigande
vårkänslor och många kärleksföremål såsom motiv. Ej
heller funnes anledning att dröja vid ett fragment, »Toner»,
där poeten redogör för hur han ensam bland alla åhörare
känner sitt nervsystem sättas i dallring och hela sitt väsen
vibrera vid ljudet av orkestern, om icke formen förtjänade
ett knappt citat:
Från mäktig och manstark orkester
det väller av välljud ett hav:
Toner, som lyfta
från skuldrorna sorgernas glav,
toner, som snyfta
som barn vid en anförvants grav,
toner, som döva
ens sinnen
och söva
ens minnen
lik den djävulsmusik som för rusiga gäster
speltes upp på de lustans larmande fester
Belsasar gav.
Intressantare är i alla fall att se, huru poeten i en
dikt »En introduktion», publicerad i Göteborgsbladet
Söndagen i december 1885, föresätter sig att icke mer ruva över
sina stämningar, utan låta dem klinga fram i toner: såsom
dimman höjer sig över staden och öppnar ljusa perspektiv,
så skola ock hans toner i moll och i dur vara »sorg, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
