- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
208

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

snyftar med löjet på lur». Det finnes här mycket
karaktäristiskt för den unge Levertin, just den, som vi nyss
hörde sjunga om huru han tänkt sig sin poetiska mission,
och särskilt slutet ger honom helt annorlunda än vi sett
honom i de tunga svårmodsdikterna nyss. Se här de tre
sista stroferna:

Så tindrande blått är himmelens fäste,
och solens gull i det armaste näste
har spunnit i dag sin glimmande frans.

Säg, var är min nyktra, prosaiska sans?

Som i falnad aska eld skjuter röd
mig bränner på nytt var lidelses glöd.

I gångna timmar, som örten från marken
botanikern gömmer bland gulnade arken,
var vunnen glädje och smärta jag stum
lade in i mitt minnes herbarium.

Men nu spirar och växer i tropisk höjd
var vissnad förtvivlan, var multnad fröjd.

Som mysken doftar från gamla reliker,
när i skära kärleksbiljetter man viker,
som det susande ångar av nyskördat vin,
när i glasena pärlar druvans karmin,
som parfymerna strömma från öppnad flacon,
så* kväller min ungdom i toner och sång. I

I samma publikation (ett biblad till Göteborgs nyheter)
förekommer tre månader tidigare en annan dikt, »En
skymningstanke», vilken Levertin själv en gång kallar
»Skymningsdröm om grekicism». Poeten sitter en grå kväll och
ser ut på den dimhöljda gatan, där »en ömkansvärd släkt
med blick utan sken och anlet», som vanställts av
brödkampens möda, vimlar fram, och han känner tungsintheten
lägga sig som en boja över hans »längtande hjärtas
stämning»:

Jag räds som ett barn för din stumma död.

Mitt öga blir sjukt av det gråa och bleka,

det vill färger se uti purprad glöd,

och bland skimrande glitter och ljus vill det leka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free