- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
243

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smak. Stora ord, stora åtbörder och små tankar. — Kanske jag
blir mera hänförd av hans Garibaldi — men hans sedlighetsmetod
om »okyska fallissemanger» och att man vid växlar skall se till,
om männen lever med fruntimmer, se där nya ekonomiska principer!
Björnsons sedlighet är som Jesus’ tre fiskar — den räcker till att
bota allting!

I februari väljes Levertin till ordförande i Ästetiska
föreningen (eller »fördärvningen», såsom han kallar den)
men är föga glad däråt, då han alltid funnit den »särdeles
livlös och tråkig». I maj får han lov att för översvämningen
i Uppsala flytta till Stockholm. Han sysslar vid denna
tid med Hallman och Kexél, men tror icke på framgång med
docenturen. De »olyckligt tillspetsade
Verdandi-histo-rierna», skriver han till Schiick, lägga lök på laxen i
förhållandet till Nyblom, vilken visat sig »mycket snäv».
Sommaren tillbringar han på Värmdön nära Stockholm.

Vi ha sett, att under allt detta de skönlitterära
utflykterna från studerkammaren alls icke inställdes. Strax efter
avhandlingens färdigblivande, februari—mars, planlades
»Livets fiender» fullständigt. Endast den
journalistisk-kri-tiska verksamheten blir lidande på arbetet med vetenskapen.
Ej heller i brev finnas från denna vinter många uttalanden
om lästa böcker. Ett, visserligen redan från sommaren,
förtjänar anföras. 1 bröllopsbrevet till Geijerstam ber
Lever-tin hälsa fru Benedictsson och begagnar tillfället till ett
längre uttalande om hennes nya stora roman:

Entre nous, jag har nyss slutat hennes »Fru Marianne»
-den var för mig efter edra beskrivningar en stor missräkning. Den
berör mig nästan osympatiskt, trots så många väl skrivna sidor.
Jag tycker, att hjälten är för mig lika mycket skönfärgeri som den i
»Sommarsagan», människor utan lyten intressera mig så litet, därför
att de ej äro människor. Tänk blott på mönsterskildringen i denna
idealstil, Daniel Deronda — hur etiskt torrt och tråkigt! —Isynnerhet
är slutet mig antipatiskt. Plågsamt terre å terre, tycker jag.
Inte har allt arbete en så utvecklande beskaffenhet och av allting
man kan driva avguderi med, är väl vardagligheten det minst
värda. — Mig plågar denna Börje, som författaren låter spela tukto
mästare; sannerligen i fråga om moralisk renhet tror jag att
människorna äro något så när jämnskurna! Den ena har ej mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free