Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är nyfiken på dem.» Denna nyfikenhet blev snart
stillad. När Heidenstam sänder till Oscar Levertin sin
bok, får han en biljett till svar, i vilken denne säger:
»Er bok hade emellertid redan förut blivit mig en kär
bekant, kär genom all sin friskhet och all sin livsglädje.
I våra Björnsonska och rigoristiska dagar är sådant
angenämt att läsa.» Han ärnar skriva en recension i Politiken
- »det enda organ, som står mig öppet». Han har en del
formella invändningar att göra. Han hoppas att de snart
skola träffas.
Detta första sammanträffande tillgick sålunda, att
Levertin, Geijerstam och Hedberg en eftermiddag, då
Heidenstam var i Stockholm, beslöto söka upp honom.
Det var Levertin, som ville det. Hans intresse kretsade
jämt kring »Vallfart och vandringsår» och dess skald,
ehuru han ej ville medge det. Dikterna hade lämnat kvar
hos honom något, som låg och grodde, och han talade
ständigt om dem, allt medan han sökte liksom värja sig
för dem. Ett liknande intryck hade Tor Hedberg: han
fann boken en kväll på sitt bord, läste igenom den och
säger sig aldrig glömma den verkan av något märkvärdigt,
denne nye, aldrig förut omtalade, in i dessa realisters
krets så plötsligt utifrån komne och dem så olike poet
gjorde. När vännerna, uppsträckta i cylindrar och
bonjourer, infunno sig hos sin främmande medbroder,
var bekantskapen snart gjord, och en flere dagars glad
samvaro följde.
Till Geijerstam skriver Levertin i senast citerade brev:
P. S. Heidenstam? Ja, där finns ofantligt talangfulla saker,
men vad det ofta är flabbigt i tankegången och vårdslöst i formen.
Det är glatt, friskt, ungdomligt, men gör en smula gammalt in
tryck genom sin Byronska tusch! Så bra litet nyanserat —
något som dock är modern lyriks eljes conditio sine qua.
Car nous voulons la Nuance encor
pas la couleur, rien que la Nuance
oh, la nuance seule fiance
le réve au’ réve et la flute au cor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
