Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eviga grå vintern», är han likväl full av arbetslust. Han har
lovat skriva en »folkskrift» om Rousseau, som han gläder
sig åt; »särskilt för att få yttra något i den stora tvistefrågan
natur kontra civilisation». Den blev ju ingenting av, och
man har egentligen svårt att föreställa sig Levertin
författande folkskrifter. Men det är ej det enda: »jag
har två idéer, som formligen strida om första platsen: min
redan påbörjade roman, som skulle behandla ämnet hur
man sliter ut en passion (det är naturligtvis den ovan
omtalade »Förlovningsromanen») och en berättelse,
’Förföljd’, en häftig och upprört hållen psykologisk studie»
det är »Livets fiender». Samtidigt talar han om Georg
Brandes’ stundande besök såsom en välkommen
uppfriskning av de slumrande sinnena.1
Detta besök sysselsätter honom på förhand mycket.
Han frågar Geijerstam, om det kommer att hållas en
speciell hyllningsfest av det unga Sverige för Brandes.
1 alla fall vill han komma till Stockholm, ty han »behöver
rusta om litet». Han reser i själva verket ned med sin fru
och njuter av Brandes’ föreläsningar och »rustar om».
»Sankt Georg svänger sin blanka klinga», skriver han till
Heidenstam, »onekligen den finaste föreläsare man kan
höra, en aristokrat i fingerspetsarna. Intet för mobben —
hans person är älskvärd, sprittande av liv och satirisk
verve. Vi äta och dricka med honom dagarna om (G. af G.
isynnerhet). Men stora män vålla alltid ett visst tryck på
en, tycker jag. Det är självhögfärden som lider naturligen.
Även det minsta lilla rike känner sig förödmjukat att
bliva lydstat till ett aldrig så stort välde.»2
1 Brev till Heidenstam den 2 februari.
2 I dessa brev finnas ett par uttalanden om litterära saker och
personligheter. Till Geijerstam: »Vad säger du om ’Tant Malin’
av Wicksell -— det är bland det bäst genomförda ironiska jag minns
på svenska, delvis nästan Swiftskt» (det är ej första gången han
uttrycker sin beundran för Wicksell, vilken han en gång i ett annat
sammanhang betecknar såsom genialisk). — »Ser du Ellen Key, så
betyga henne min respekt. Jag skäms verkligen över att så hava
lett åt henne på hennes bak — hon är dock en riktig karl ibland.»
— Till Heidenstam: »Tor Hedbergs ’På Torpa gård’ är ovanligt
säkert skriven, om också en smula för mycket lugn och odristig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
