Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycker jag du har i dina reflexioner över lidande och
sorg... Hur kan du tro, att det är någon enstaka
religionslära (t. ex. kristendomen) som förmörkar livet?
Livssmärtan kommer från livets egen begränsning, från
den kedja av missräkningar och skilsmässor, som tynga oss
stackare år från år och inför vilka vår resignation blir
alltmer fylld av smärta och bitterhet. Denna livssmärta
kommer människosläktet lika litet ifrån som sin egen
skugga. Eller vilken livsuppfattning kan bringa oss någon
hjälp mot bara e n av dessa smärtekällor, som förbittra
livet — mot glömskan, som dränker allt, som varit oss
kärt, i sin graa mölja? För övrigt, vem kan sitta och säga,
att det är något mera djupt och välsignelserikt i glädjen än
i smärtan? Huvudsaken här i livet är att kunna älska en
sak och en person över döden, och min tro är, att det
finns mer av grät än av skratt i livets innersta quinta
e s s e n t i a.»
I ett senare brev återkommer han till samma ämne på
tal om den novell, han har under arbete: »Den är en skrift
mot partiväsen, som förbittrar, förråar och hindrar den ena
olyckliga människan att förstå den andra. Olyckligtvis
framställer jag detta ämne genom ett tämligen bisarrt,
patologiskt motiv! I alla händelser fruktar jag, att
grundfärgen blir den förhatliga svarta, men var och en
efter sin näbb. Och jag fruktar icke smärtan i konsten.
Tvärtom! Goethes ord: ernst ist das Leben, heiter
d i e Kunst, betyder för mig blott det, att i själva den
omflyttning, som i dikten göres med livet, utsovras något
av verklighetens olidliga bitterhet och tillkommer ett
glädjeelement — det konstnärliga självt. Det är klart, att den
dystraste tragedi i detta avseende kan giva samma intryck
av ’Heiterkeit’ som ett lustspel. Jag tror icke, att det
tungsinta börjar bliva konventionellt. Jag avskyr litterära
skolor och klichéer lika mycket som någon annan, men
lidande och svårmod äro för mig essensen av vår
tillvaro, för mig som för Salomo och Job (österlänningarna!),
för Augustinus och Pascal, Turgeniew och Jacobsen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
