Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone hans egen uppfattning — vann de båda andra för
sina reformer.
Då inträffade under natten, att Levertin, vars krafter
varit starkt nedsatta allt sedan hustruns död och nu ej
höllo ut med pratandet och nattvaket, fick ett häftigt anfall
av lungblödning. Ola Hansson och Heidenstam kallades
till. Levertin låg alldeles likblek i sängen och hälsade med
ett blitt och stilla småleende, fast han endast kunde viska.
Blodet sipprade hela tiden från mungipan ned på
skjort-linningen. Denna syn syftar Heidenstam på, då han i
»Renässans» skriver: »Jag har sett en god vän småle
melankoliskt, medan han hostade blod, och detta
melankoliska leende på lidandets bleka ansikte var det skönaste,
jag sett i hela livet.» Aftonens samtal hade bland annat
berört lidandets utseende i verkligheten och i litteraturen...
Anfallet gick snart över, men det var en allvarsam
varning, och badsejouren måste avbrytas. Den 14 augusti
skriver Ola Hansson till Heidenstam, som emellertid lämnat
Göteborg, att det är ingen fara med Levertin; han skall
flytta hem eller till ett sjukhus. » Han tar saken mycket
stoiskt, fast han lider mycket.» Levertin återvände nu
till Saltskog, efter att hava rådfrågat specialister; dessa
hade avgjort rått honom att tillbringa vintern i Davos.
Härom skriver han till Heidenstam, så fort han
kommer hem. Han har repat sig hastigt och känner sig
nu kry. Han tänker med tacksamhet på de trevliga dagarna
i Varberg och säger: »vi skulle kampera gott samman,
riktigt gott, trots att du är soldyrkare och jag
gråväders-man». Man kan nästan steg för steg följa denna
vänskaps-känslas växt i Levertins sinne. Det är nu, han försäkrar:
»Jag är en trofast pudelnatur, som håller mycket av den
jag håller av» och ej minst i detta förhållande skulle
satsen besannas.
Det blir fråga om att resa ner tillsammans. Emellertid
fick Oscar ressällskap med sin fader, vilken följde honom
ända ner till Davos. Färden gick över Köpenhamn, Berlin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
